Höst

Vilken vacker höst det har varit! Det var trist att det blev lie för kallt där en natt för 4 veckor sedan, annars hade nog mina (jaja, våra...) Ingrid Bergman fortfarande blommat.

Jag har inte varit helt aktiv med att skriva, men jag tror att det kommer att bli oftare hädanefter. Tog ett stort (internet)beslut för en vecka sedan som jag skriver mer om sen.

Idag är jag ledig och ska ut i trädgården för att plantera om lite växter. För det kan man ju i år trots att det är 1 november för idag ska det vara +10 grader och lite småsoligt mellan varven!

Morgonen efter frostnatten för 4 veckor sen...

Lite av varje

Livet rullat på riktigt bra nu och allt känns nästan lite för (läskigt) bra. Vi håller på att göra höst/vinter både i trädgården och inomhus och jag börjar till och med längta efter vinterpyntet och börjar ha idéer.

Vi håller fortfarande på med projektet att bygga upp trämuren på baksidan och det räknar vi med att det blir klart nästa helg. I övrigt har vi tagit ner taket på solpaviljongen och jag har införskaffat lite ljung och satt fram lite ljuslyktor utomhus.

På tal om solpaviljongen. Sist jag var på Radiumhemmet på besök fick jag träffa en "ny" onkolog. Han var inte direkt nyutbildad - han var docent - men han var ny för mig. Han kände igenom alla lymfkörtlar mycket snabbt men med enormt vana händer (hittade inget), sen frågade han hur sommaren har varit. Jag svarade att den ju har varit vääldigt solig och att jag ibland inte riktigt har vetat var jag ska göra av mig själv eftersom jag också vill vara i solen. Han frågade vad jag hade fått för solinformation och jag svarade att den har ju varit lite olika, men framförallt att jag inte ska bränna mig.

Då kom det mest glädjande beskedet på länge. Docentonkologen berättade nämligen att jag ska bete mig precis som alla andra i solen. Ingen ska egentligen ligga och sola mellan kl 11.00 och 15.00 på dagen mitt i sommaren. Ingen ska bränna sig. Han sa också att de är så trötta på informationen som går ut till befolkningen om att man ska smörja in sig med minst 50 spf, ta på sig kläder och hålla sig i skuggan. "Och så kommer patienterna hit sen och ser ut som zombies" var hans exakta ord.

Ja, man ska smörja in sig, men som komplement. Nej man ska inte ligga och pressa i solen mellan kl 11.00-15.00 man ska ligga i skuggan. Alla hudtyper är olika, man måste känna sin egen kropp.

Han berättade också att man inte får metastaser av att sola (vilket jag trodde) och att om jag skulle få ett nytt Malignt Melanom nästa sommar beror det inte på vad jag gjorde den här sommaren, det beror på vad jag gjorde för 10-15 somrar sedan. Det är dock inte större risk för mig att få ett nytt MM än för någon annan. Jag har ingen ärftlighet som har givit mig cancer, jag har solat mig till den.

Självklart ska jag fråga "min egen" onkolog om det han sa nästa gång jag ska på kontroll, men det låter inte helt långsökt.

Ska avsluta med mitt "nya" motto: Lev i nuet!

Det här blir sista blogginlägget som jag kommer att lägga upp på facebook. Spara adressen om ni vill fortsätta läsa! Jag skriver inte ofta, men har planer på att skriva mer flitigt under hösten om hus, hem, pyssel, mat osv.

Välkommen höst!

Jag trodde inte att jag skulle tycka om hösten när den kom. Jag var inte alls färdig med sommaren på långa vägar och ville ha den om igen från Maj och framåt. Men så i går så ändrade mitt inre sig och helt plötsligt tycker jag det är okej med höst. Märkligt.

I helgen har vi varit ute på Yxlan med släkten och donat lite med lite av varje. Vi var utomhus hela dagarna och arbetade och åt till och med middag ute vid bryggan i lördagskväll. Antar att det var sista gången i år som vi åt ute... Det var en underbart solig dag i lördags och det kändes verkligen som sista sommardagen. I söndags var det kallare, blåsigare och nu idag kom regnet. Hösten är här.

Men det gör ingenting som sagt. Jag håller på att göra höstfint ute. Vi har tagit ner taket på solpaviljongen, jag har skördat de sista tomaterna och hälften av all chili vi har, jag har planterat lite ljung och börjat placera ut ljuslyktor utomhus. Sommarkläderna håller på att sorteras och jag göt plats för hösttröjorna. Funderar på att investera i ett par rejäla gummistövlar och en regnrock och vill investera i en öppen spis.

Välkommen höst!

Smoothie

Vi experimenterar.

Köpte en shaker för ett tag sedan och håller för fullt på att hitta lite bra passande recept på smoothies. Vi har lyckats rätt bra men det tar ett tag att komma på vad som är bra och dåligt. Något som till exempel är mindre lyckat är att ha lite för många frysta bär i shakern, dels så blir själva knivarna lite smått ledsna och vill gärna frysa fast och dels får man en omedelbar "brain freeze" vilket ju inte är helt skönt.

I morse blev det just den här lite för kalla smoothien, men god var den!

Frysta hallon (egenplockakde)
Frysta mangobitar
Proviva Mango

Hade för mycket frukt/bär, ska ha mindre nästa gång.

Kan man göra smoothie med vattenmelon eller blir det konstigt?

Sommarsemestern 2013

Så var sista dagen här. Sommarsemestern har nått sitt mål och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med semestern i år. Jag kanske inte är fullt så utvilad som jag hade planerat, men tillräckligt.

Vi har hållit oss friska precis hela semestern i år, inga brutna ben, inga nya ryggåkommor och inger med cancer. Känns bra! :)

Så, vad har vi gjort då? Jo, första dagarna åkte vi upp till Hälsingland och mammas sommarstuga i några dagar. Det började med vackert väder som sedan övergick i mulet och ca 55 mm regn/dygn.
Vi tog in på hotell över en natt och passade på att shoppa i några timmar. Vi har pysslat mycket med hus och hem men bara småsaker i år. Det stora projektet med att bygga upp ny mur vid bakre rabatten har vi kommit igång med lite sent. Vi har haft besök av Johans syskon med familjer. Vi har lagat nya recept och faktiskt börjat motionera en hel massa. Framförallt har vi gjort det vi båda har velat göra, varit lite spontana (jo, till och med jag!) och haft det allmänt bra tillsammans.

Utsikten från bryggan i mammas stuga



Nordic Light Hotel

 

Lexingtonstore



Väggprydnad :)

Beerbutchicken

 

Murbygge

Murbygge

 

Morgonfrid på Yxlan

Sweden Solar System

Förra sommaren upptäckte vi något som hette Sweden Solar System. Det är skulpturer av planeter som är utplacerade i landet. De som startade projektet från början jobbar på KTH och Stockholms Universitet. Globen representerar solen. Planeterna skalas i storlek och avstånd relativt Globen och radas upp norrut. Skalan är 1:20 miljoner.

Här är planeterna:

Solen                                               Globen (0 km) 71 m

Merkurius                                         Stockholms stadsmuseum (2,9 km) 25 cm

Venus                                              KTH + Observatoriemuseet (5,5 km) 62 cm

Jorden/Månen                                 Cosmonova, Riksmuseet (7,6 km) 65 cm / 18 cm

Mars                                                Mörby Centrum (11,6 km) 35 cm

Jupiter                                             Arlanda (40 km) 7,3 m

Saturnus                                         Uppsala (73 km) 6,1 m

Uranus                                            Lövstabruk (130 km) 2,6 m

Neptunus                                        Söderhamn (229 km) 2,5 m

Pluto/Karon                                    Delsbo, Hudiksvalls kommun (300 km)  12 cm/6 cm 


Förra sommaren var vi i Söderhamn på genomresa och passade på att fota Neptunus och i åt åkte vi upp till Delsbo för att fota Pluto och Plutos måne Karon. De andra känns lite mer åtkomliga och de ska vi också fota endera dagen.

Neptunus

Neptunus

Tavlan i Delsbo

Pluto

Karon

Pluto och Karon i varsin pelare

Sommartankar

I år har vi verkligen vilat och gjort nästan bara saker som vi själva vill göra på vår semester, ändå är jag så fantastiskt totalt tvärtrött. Jag skulle kunna somna sittande ibland, men vill inte eftersom jag samtidigt vill ta vara på dagen. När jag tänker efter är det egentligen inte så konstigt att jag är trött, men jag tycker att det är lite synd att jag inte känner mig piggare efter 3 veckor. I och för sig har kanske 2 tandläkarbesök inte hjälpt till och att sova med bettskenan går väl kanske sådär bra måste jag erkänna. Ja, jag har mindre huvudvärk men jag vaknar ganska många gånger per natt istället. Funderar på om jag ska vara utan skenan inatt och bara sova, även om jag då kanske får ont i huvudet imorgon igen.

Det svåra under semestern har också varit att det har varit så soligt. Ja, det är väldigt skönt och underbart med sol, men jag vet inte hur jag ska göra, vad jag får göra och vad som är fel. Det finns inga rätta svar eftersom man ska vara ute i solen "lagom mycket" fast inte mitt på dagen då man ska vara i skuggan. Och det är ju lätt. "Nej, jag kan inte vara med er alla andra där borta för jag har hudcancer och måste sitta i skuggan"

Det fungerar ju inte riktigt så, livet måste ju fortgå, men jag vill verkligen inte ha fler tumörer och jag vill verkligen försöka undvika att det sprider sig ut i kroppen genom metastasering.
Det är svårt att inte tänka på hudcancer när jag är ute i solen. Det är svårt att inte noja ihop sig över om jag har bränt mig eller inte. Hemma har jag en fristad i och med att vi har vårt solpaviljong och det är nog ett av de bästa köpen vi har gjort! Jag känner mig helt lugn när jag är därunder och känner mig trygg att vara ute i solen och hålla på i blomlanden eftersom jag sen går in i skuggan mellan varven. Vi håller på att fundera ut någon lösning att ha ute på landet så jag kan känna mig helt säker där också. Johan tänker och fixar och donar och till nästa sommar kommer vi nog att ha en hållbar lösning. ♥

Nu blev det ett något dystert inlägg, vilket inte riktigt är meningen, men det är både en väldigt bra semester och en tankefylld semester. Vi har gjort massa roliga saker tillsammans, vi har varit ute och ätit, vandrat runt i stan, träffat goa vänner, sett på bio och så har vi motionerat i mängd. Jag motionerar så mycket jag får, men Johan har satt igång på allvar och springer fortare för varje gång. Vi peppar verkligen varandra till att träna (Johan peppar en aningen mer än jag, jag är bekvämare...) och ser resultat ganska fort. Jag längtar nästan till nästa gång vi ska träna eftersom det går så bra.

Nu ska jag gå och förbereda kvällens middag som ska bestå av grillat lamm. Och kanske ett glas vin.

Ryggfriskförklarad

Hade mitt sista besök hos sjukgymnasten idag och fick beröm för att det hade gått så bra med träningen, hon märkte att jag har börjat få upp riktigt bra styrka i rygg och magmusklerna. Det dåliga samvetet gnager lite i mig eftersom jag har varit allt annat än duktig med träningen den senaste tiden. Det enda jag kan tänka mig har stärkt mage och rygg är att vi har varit ute och promenerat i skog och mark på ojämn terräng och att jag nästan hela tiden kommer ihåg att tänka på magkorsetten.

Hur som. Nu är det fritt fram att träna vad jag vill.
Nästan.

Jag får styrketräna i maskiner (inte fria vikter ännu) men jag får inte träna rygg i maskiner. Det ska jag göra på boll.

Jag får stå på crosstrainern men det får inte bli " för hoppigt" på ett par månader.

Jag får cykla men inte med motstånd på ett par månader.

Jag får absolut inte springa förrän framåt senhösten och ska då börja med crosstrainern för att känna hur det går.

Jag får absolut inte simma ännu men sen i höst går det bra.

Jag får inte göra några vridrörelser med ryggen på gymet och det ska jag även undvika i jobbet.

Jag får inte stå dubbelvikt med ryggen.

Detta för att ischiasnerven var så skadad och om jag gör vissa rörelser eller tränar "för hårt" kommer musklerna runt omkring att protestera och nypa åt och då kommer jag att få ont.
Jag kommer att ha ont i ryggen, dvs i ryggmusklerna runt opområdet eftersom de är relativt nyläkta och enormt otränade men det får absolut inte stråla ner värk i skinkan eller benet. Då har jag gjort något fel. Det viktigaste i allt jag gör, även i det lilla som att ta upp en kastrull, är att tänka på att spänna bukkorsetten, den ska vara med precis hela tiden.
Det blir skoj det här, ana hur ont mina muskler kommer att få den närmaste tiden!

Det känns i alla fall mycket bra att syssla med friskvård den här semestern istället för att ha dödsångest vilket jag roade mig med att ha för ett år sedan. Det har nämligen gått ett drygt år nu sedan jag fick reda på att jag har Malignt melanom. Den här semestern roar jag mig med att må bra och vi tar hand om oss själva och varandra på ett helt nytt sätt!

Att elska

Jomen då har även vi elskat som så många andra före oss. Bytte just elbolag över nätet lätt som en plätt via elskling.se och har numera inte elverket som elleverantör längre. Det ska bli intressant att se prisskillnaden resten av året, jag har ju naturligtvis ett excellark där jag fyller i lite diverse priser och Kwh varje månad så vi kan ha full koll på hur mycket el vi förbrukar. Nu går vi då förhoppningsvis mot billigare eltider än vad vi hade innan. Vi band vårt elavtal för 2 år sedan och har nu i efterhand när jag har börjat sätta mig in i det här insett att vi fick ett ganska dyrt pris då. Ska som sagt bli kul att jämföra.

Ska jobba ikväll. Det är så vackert väder att jag nog skulle vilja vara hemma och hålla på i landen, men det går ju inte. Det är dock bara 27 dagar kvar till vår semester! :)

Underbara försommar!

Eller har det blivit sommar nu?

Vilken underbar majmånad vi har haft! När värmen kom så kom den ju ordentligt måste jag ju säga. Har inte uppdaterat bloggen på länge men jag har helt enkelt inte haft tid (eller ork). Har donat och pysslat ute på altanen och i trädgården på varje ledig tid och är riktigt nöjd med resultatet. Allting har ju tagit lite längre tid den här våren eftersom jag har haft en rygg att tänka på, men det får ju ta tid.

I helgen har vi tagit det stora beslutet att inte alls lyfta förrådet i sommar som planerat, vi ska bara fokusera på att ordna med baksidan av förrådet, fixa sålådorna, göra plats för växthus och lite så. Det känns som att det är pyssel nog och det ska bli skönt att vara lite ledig en semester också utan stress. Förra sommaren bestod bara av dödsångest och var ingen riktig semester alls så i sommar ska vi bara ta saker och ting i vår takt och tänka på oss och vårt välmående.

Vi började så smått med att flytta undan massa stenar, rensa ur rabatterna och göra en mental ritning om vad som ska göras. Hur vi sen ska börja ger sig under resans gång.



Make tar en välbehövlig paus

Jag i min solhatt

Underbara vår!

Vilket enormt underbart vårväder vi har. Ja, inte just nu, men regnet behövs ju också! Det liksom känns i hela kroppen att den vaknar till liv efter en låång kall vinter och en segstartad vår.

Vi var ute på Yxlan i helgen och där var våren lite efter oss, men det är fortfarande små små björklöv och allting är på gång där med. Den här skira grönskan är den vackraste. Mitt i sommaren är det såklart också vackert, men det är något speciellt med det ljusgröna.

Hela trädgården vaknar också till liv och man kan se på kvällen att det har kommit upp lite mer växter än vad det var på morgonen. Det är underbart!

Jag vet, jag låter smått hög, men det känns lite så också. Jag har allt jag kan önska mig. Jag har en lagom trädgård, en uteplats jag kan gå ut på och bara vara i lugnet och tystnaden, ett hus som blir mer och mer som vi vill ha det (Rom byggdes inte på en dag...), en fantastiskt make som jag älskar mest av allt också är jag frisk. Idag har det gått 1 år sedan husläkaren opererade bort min leverfläck som visade sig vara Malignt Melanom och nu har det gått 1 år utan att man har hittat metastaser. Nu är det bara 4 kvar! :)

Solråd

Så var det dags för lite solråd igen. Vårsolen är stark nu och det gäller att tänka sig för och akta huden innan den har fått vänja sig vid solens strålar. Att chocka huden med sol är inte bra, bättre att låta den vänja sig långsamt. Kläder och skugga är bästa solskyddsfaktorn, men hur kul är det att sitta påklädd i skuggan när vårsolen tittar fram? Sunt förnuft kommer man långt med och om man har som huvudregel att absolut inte bränna sig kommer man långt.

Justdet, det går inte att vänja huden vid solen genom att sola solarium, det är inte samma sammansättning av strålar som solens egna strålar och att sola solarium ger bara en ökad risk att få Malignt Melanom. (jag solade hur mycket solarium som helst förut och se hur det gick!)

- Undvik att vara i solen när den är som starkast mitt på dagen (kl 11–15).
- Skydda kroppen med kläder. Använd också hatt med brätte och gärna solglasögon.
- Skuggan är ett bra solskydd och kan minska solens UV-strålning med upp till hälften.
- Använda solkräm med medelhög solskyddsfaktor (SPF 15–25) eller hög solskyddsfaktor (minst  SPF 30) som komplement där kläder inte täcker.

Solens UV strålning gör att kroppen kan bilda D vitamin, vilket är viktigt av många olika orsaker, men det har visat sig att det räcker med att få sol på armar och ansikte ca 15 minuter under sommartid för att kroppen ska kunna bilda det. Mer sol ger inte med D vitamin eftersom huden stänger av när behovet är fyllt.

Sola lugnt, klokt och ha det bra!

14 dagar kvar...

... tills det har gått 1 år. Den 14 Maj är det 1 år sedan husläkaren skar bort min leverfläck som visade sig vara ett Malignt Melanom. Det är det datumet jag kan räkna ifrån eftersom hon då fick bort alla cancerceller med 1 mm marginal. Den 24 Juli gjorde jag en utvidgad operation och tog bort hud med 2 cm marginal åt alla håll för att vara helt säker på att alla celler var borta. Det visade att allt var borta sedan innan så det är 14 Maj som är vårt datum.

Jag går på kontroll var tredje månad på Radiumhemmet och på varje kontroll har de hittat knölar de vill ta prover på. I vintras stack de i mitt högra bröst i vävnad som onkologen ville se närmare på och i förra veckan hittade de 2 knölar de ville ta prover på. En på handleden som jag hävdade var ett ganglion och en på halsen som jag inte visste om. De tog proverna i fredags och idag fick jag svar på att det var helt normalt. Det finns inga cancerceller i den svullna lymfkörteln på halsen och den på handleden var mycket riktigt ett ganglion.

Jag har inte direkt oroat mig, jag har inte orkat bry mig riktigt. Det har varit så mycket kroppsligt med mig de senaste 3 år att det liksom räcker nu. Idag när onkologen ringde blev jag såklart väldigt lättad och jag ser fram emot den 14 Maj då vi ska fira det första året utan metastaser!

Nu är det nästan bara 4 år kvar innan jag är friskförklarad! :)

Soliga helgen -igen!

Det blev lite upprepning men när det gäller sådana rubriker gör det ingenting! Lördagen var ju helt underbar och vi har fått massor gjort i trädgården. Jag har världens bästa make som utan att klaga gör allting jag just nu inte kan göra. Jag blir absolut mer och mer rörlig, men att klippa ner allt gammalt i rabatterna kan jag helt enkelt inte ännu. Jag når inte ner. Jag är sjukskriven i en vecka till och den här veckan ska jag börja träna mer "på riktigt". Ska träffa en sjukgymnast idag som jag aldrig har träffat tidigare, men sjukgymnasten på Stockholm Spine Center föreslog att jag skulle gå dit, så då gör jag det.

Det kommer sedan att dröja ett par veckor till innan jag ska kunna böja på ryggen helt utan att det drar i operationsärret och jag kommer att behöva vila ryggen under arbetspassen på något sätt, bara liksom sträcka ut mig en liten stund. Det kan bli lite småklurigt, men det är ju bara i någon/några veckor så det ordnar sig säkert!

Soliga helgen

Vilket underbart väder det var i helgen och vilken underbar helg att bli äldre på! Det har varit lätt frustrerande att inte nå ner till marken/jorden i helgen, jag vill börja pyssla om alla mina (våra...) växter. Det ska ju klippas bort, luckras i jord och snygga till nu när all snö äntligen är borta! Jag satte Johan i lite arbete, och det har blivit jättefint, men jag vill själv!

Vi har tagit lite nya promenader, åkte ner till V-tuna City och ställde bilen där och gick promenad runt kyrkan och ner till sjön. Det är kul att se lite annat än bara det som finns här runtomkring. Vi har ätit och druckit massa massa goda saker och haft det sådär riktigt jättebra!

Jag har väl kanske varit lite väl mycket i solen, jag vet inte. Det är klurigt nu när vårsolen kommer fram. Jag vill ju så gärna vara i solen, men vet inte hur mycket som är "för mycket". De har ju sagt att jag inte bör bränna mig, men var går gränsen? Är det när man är röd och det svider eller är det när det känns i huden att man har fått sol på den? Jag är duktig och smörjer in den huden som är utan kläder, har inte haft SPF 50 ännu, men det är kanske det jag ska ha nu i början? Jag ska till onkologen nu i veckan på 3 månaderskontroll, får fråga då. När jag googlar står det kort och gott: Sola inte mellan kl 11-15 eftersom solen då står som högst och är starkast, men det gäller ju troligen på sommaren  och inte ännu eftersom solen inte är så högt upp ännu. Kanske. För en soldyrkare som jag är det svårt att inte sitta ute i solen nu när våren är på framfart!

Jag har skaffat mig riktigt bra solkrämer, en med SPF 25 från apoteket som heter Cliniderm. Det är en tub med pumpfunktion så man får lagom med kräm varje gång. Den går in ganska snabbt i huden och känns bra. Den kladdar en stund efteråt, men det gör ju SPF krämerna, det är visst det som är vitsen eftersom solens strålar liksom ska studsa bort från huden och inte göra skada. Sen har jag en kräm från Decléor med SPF 50 till ansiktet som är ohyggligt kladdig men väldigt hudvårdande och bra. Till kroppen har jag en Biotherm med SPF 30 och en Decléor med SPF 50. Har 50 på känsligare hudpartier så som bröstkorg, axlar, nacke och övre rygg och 30 på resten. Jag smörjer inte den hud som har kläder på sig. Det är viktigt att komma ihåg att kläder är den bästa solskyddsfaktorn och att bara för att man har smort in sig med solskyddskräm betyder inte det att man inte riskerar att få Malignt Melanom.

Nu blev det lite solinformation mitt i allt, det var inte planerat men skadar inte. Jag kan lova att jag kommer att skriva mer om solskydd ju närmare sommaren vi kommer. Jag vill inte att någon annan i min omgivning också ska få hudcancer, så det får ni stå ut med!

Avslutar med lite helgbilder.

Utebordsarrangemang

De små vita prickarna är svanar

Älskade make!

SVBK

Jag tänkte skriva ett inlägg igår om hur duktig jag är på att göra som sjukgymnasten säger. Jag har gått mina 15 minuters promenader 3 ggr/dag och hinner längre och längre för varje gång, jag har gjort ryggprogrammet 2 ggr/dag och börjar tycka om det.

Dagen började bra igår med en ny promenadrunda men sen tog det bara stopp. Jag hade helt enkelt ingen lust att göra någonting. Alls. Jag var inte alls deppig på någe vis, bara tjurig och gnällig. En riktigt Sveda-Värk och Bränn-Kärring men andra ord.

Jag är trött på att inte orka hålla upp min egen rygg i en bra hållning i långa stunder, jag är trött på att känna att jag faktiskt måste lägga mig plant ner och vila ett par ggr/dag, ibland tre. Inte sova, bara sträcka ut och vila ryggen/ryggmusklerna. Tröttheten i ryggen blir påtaglig annars. Om jag ser tillbaka på veckan som gått behöver jag kanske vila mindre än tidigare, men jag orkar fortfarande inte hålla upp ryggen så mycket som jag vill. Och jag kan fortfarande inte sitta någon längre stund utan att ändra läge, trycket blir för stort på ländryggen, vilket känns.

Men det är väl därför jag är sjukskriven i 4 veckor. Vet inte om jag skrev det tidigare, men sjukgymnasten sa att orsaken till att man är sjukriven på heltid är att det är ett heltidsarbete att träna upp ryggen efter en ryggoperation. Rehabiliteringen är mitt jobb nu i 3½ vecka till.

Idag är det mycket bättre och jag har kommit ut -trots att det regnar.

Vårkänslor!

Teliaberöm

 Det är ju rätt vanligt att man gnäller på större företag som till exempel Telia. Jag har dock den senaste tiden bara haft bra kontakt med dem. Ringde häromdagen för att höra lite när jag kunde byta telefonabonnemang på mobilen och se det kunde jag göra på en gång. Mitt abonnemang går ut i sommar men jag kunde ändå byta abonnemangsort nu utan att binda mig, så nu ringer jag mycket billigare än tidigare. Jag passade dessutom på att säga upp mitt Spotify premium, jag behöver inte det.

Men så idag märkte jag att jag inte hade någon internetåtkomst på mobilen. Jag hade innan bara varit på nätverket och inte märkt det förrän nu. Jag ringde Telia mitt på dagen och blev till min förvåning framkopplad på en gång. Pratade med en ytterst trevlig man som guidade mig hur jag skulle göra eftersom jag var tvungen att återställa nätverksinställningarna på telefonen. Han sa att han kunde vänta kvar i luren medan jag gjorde återställningen men eftersom telefonen startade om sig själv bröts samtalet. Jag funderade på om jag skulle ringa tillbaka till Telia bara för att meddela att allt hade gått bra men hann inte tänka klart förrän samma person ringde upp för att fråga om allt hade gått bra, vilket det hade, jag fick tillbaka min internetåtkomst.

Det kallar jag service! Tack Telia!

Bilden har egentligen ingenting med Telia att göra,
jag bara tycker vindkraftverk är balla. Bilden tog jag
i Skåne någonstans sommaren 2011.

Vår på väg

Vårens framsteg syns lite mer och mer varje dag. Tydligen snöade det en väldans massa i morse, men jag sov då och är rätt nöjd att jag missade det. En stor stor fördel med att bo i hus är att det känns betydligt lättare att se alla växter komma till liv.

Välkommen underbara vår!

Operationsdagen

Allt gick bra, operatören sa att det var ett stort diskbråck och att nerven var platt men att det kommer att rätta till sig inom 3-4 månader. Dvs, smärtan i benet kommer att stundtals finnas kvar men sakta minska, domningarna kommer att finnas kvar i ett par månader och känselbortfallet i huden i upp till ett halvår -om det kommer tillbaka. Just känselbortfall är tydligen svårast att få tillbaka.

Personalen på Stockholm Spine Center var helt otroligt bra, trevliga, generösa med tid och enormt lyhörda. Jag har känt mig mycket väl omhändertagen från öppenvårdsbesöket till utskrivningen igår.

Har ont men inte outhärdligt utan klarar mig bra med Alvedon & Naproxen, vilket är tur eftersom jag får en allergisk reaktion av de starkare grejerna.

Nu i helgen ska jag ta det lugnt men på måndag börjar rehabtiden tillbaka. De har ju skurit i en del av ryggmusklerna och nu gäller det att skaffa sig både bålstabilitet och bålstyrka (igen). Sjukgymnasten på Stockholm Spine Center gav mig ett träningsprogram som hon sa var "fessigt" men det är så små träningsrörelser jag får göra de första 2-3 veckorna. Ska göra dem 2 ggr/dag och ta en promenad på ca 10-15 minuter 3 ggr/dag. När det gäller en opererad rygg ska man hellre göra lätta övningar och flera repetitioner än tvärtom.

Jag är sjukskriven i 4 veckor och förutsatt att jag inte hejdas av bensmärta kan jag jobba heltid sen igen (eller snarare de 90% jag jobbar). Om ca 3 veckor ska jag gå till en annan sjukgymnast som hon rekommenderade och fortsätta träna, fast med lite tyngre redskap och under övervakning. Sjukgymnasten sa att jag ska vara sjukskriven på 100% eftersom rehabträningen ska vara på 100%, det är det som är mitt jobb de närmsta 4 veckorna.

Så, nu är det väl dags att ta tag i livet och börja träna. Igen. För nu måste jag -igen så ryggen kan hålla i 50 år till.

Från sjukhussängen

Tålamod är en dygd. Fast seriöst, varför skulle jag vara här redan 7 imorse om jag inte har åkt ner till op ännu? Har träffat operatören nu på morgonen. Han började prata med patienten bredvid mig och frågade om hennes smärtor hade blivit bättre. Hon sa att de inte hade det, han upplyste henne om riskerna och frågade om hon ändå ville operera sig, vilket hon ville. När han kom till min säng sa han "jag har sett dina MR bilder, dig ska vi operera" ingen fråga där inte om det hade blivit bättre... Vilket det i och för sig inte har.
Så nu väntar jag.

Påsk & Operation

I år är vi lediga i påsk, vilket är ytterst sällsynt. Johan har haft jobbhelg i nästan alla år sedan vi träffades så jag tror bestämt att det här är första påsken vi har tillsammans. Det firar vi med att träffa Bästa Goa vännerna idag, vi ska grilla lamm, äta gott dricka gott och allmänt mysa.

Jag ska operera min rygg. Diskbråcket är så pass stort och trycker så pass på nerverna att de behöver "lätta på trycket". Typ. Det blir värre och värre och gör bland annat mer och mer ont. Tack vare våra fantastiskt sköna dyra nya sängar är jag nästan helt smärtfri på nätterna och får sova helt okej. Vaknar också nästan utan smärta, men sen ökar det successivt under dagen.

Jag är ju lite... smått kinkig... när det gäller att sticka nålar i mig och att skära i mig. Det är mitt jobb att sätta nålar i andra -inte tvärtom. Jag har dock accepterat att det nog måste bli så och en tröst är att dit jag ska finns det bara specialister, inga nybakade unga ofärdiga.

Opärret kommer att sitta precis längst ner på ryggen och vara ganska litet, 3-5 cm. Dvs nästan lika stort som opärret jag har i nacken efter melanomoperationen. Det är ju tur att jag ändå inte "får" ligga och pressa i solen med tanke på att ärren ska tejpas i sol de första åren. Set nog rätt roligt ut...

Gla' Påsk!

Earth Hour

Jodå, vi släckte i år igen och passade på att ta en långsam promenad ute i friska luften. Jag vet att en timma inte gör någon skillnad, men om den timman kan få någon att tänka till lite extra så känns det lite som att det ändå är värt det. Vi skulle naturligtvis ha tänkt till mer för länge sedan, men det som är gjort är gjort, vi kan bara förändra framtiden.

Vi "jagar" kWh här hemma hos oss och jag (som ju älskar tabeller och tycker det är roligt att stapla upp och få det fint) fyller i det antal kWh vi förbrukar varje månad, sammanställer vid årets slut och får på så vis årsförbrukningen av el (både i faktiskt kostnad och kWh) på ett mycket enkelt sätt.
Förr brydde jag mig inte alls, men sedan jag träffade Johan som var betydligt mycket mer miljömedveten än vad jag var så har även jag börjat tänka om. Jag tycker nästan att det är roligt att källsortera och jag har accepterat de energisnåla glödlamporna. De är ju smått omiljövänligt att kasta bort/återvinna energilamporna när de går sönder, men de håller ju så sjukt länge att det ändå känns som ett bra alternativ.

TGIF

Jodå, livet knuffas ibland, synd bara att det behöver göra så ont.
Min plan var att värken i ryggen/benet skulle avta och försvinna helt men jag får tydligen inte alls som jag vill. Domningarna och även värken klingar inte alls av, de ökar, vilket kanske är lite bra eftersom jag ska till Sthlm spine center på måndag för att träffa en ortoped. Samtidigt är det inte bra för tänk om de säger att de vill operera. Det är läskigt. Det går jättebra att jobba 50% med de administrativa uppgifter jag gör, men jag känner direkt av när jag gör mer eller åker förbi en affär eller så på vägen hem. Om jag inte får vila kroppen efter att ha jobbat får jag hiskligt ont och det är svårt att häva då. Jag känner mig ibland som en gammal kärring som måste lägga sig mitt på dagen och vila.

Annars är det så bra så. Jag skrev för ett tag sen att jag ville jobba må-fred och det gör jag ju nu. Fredagen är mycket välkommen när den kommer och jag känner mig riktigt ledig under helgen. Den här helgen blir smått trist eftersom Johan jobbar hela helgen, men han börjar inte förrän mitt på dagen imorgon så ikväll ska vi fira Fredag :)

Schlagerfestivalen

När ska svenska folket lära sig att inte kalla det för schalgerfestivalen? Det är ingen schlagerfestival -det är en melodifestival. Det heter inte Eurovision schlager contest -det heter Eurovision song contest.

När man googlar på ordet schlager är det Wikipedia som har den bästa förklaringen. Schlager är från början ett tyskt ord som betyder "något som slår". Efter att ABBA vann med Waterloo 1974 blev ordet schlager ett samlingsnamn på de låtar som kvalificerade in sig till att vara med i eurovision song contest. En typisk schlagerlåt består av vers-vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng. Naturligtvis med en tonartshöjning i/efter sticket.

Jag tycker schlager är riktigt bra och då menar jag de låtarna som var med i melodifestivalen på 80-talet och en del av 90-talet. I min schlagermapp i musikhårddisken (nej, Johan har inte raderat den ännu märkligt nog...) finns artister som Nanne Grönwall, Kicki Danielsson, Chips, Lena Ph, Carola, Lasse Holm, Herrey's  mfl. Och ja, några av dem har vunnit Eurovisionen med en "riktig schlager" men de allra flesta vinster där är en vanlig låt som passar in i tiden. Jag tror inte att en "riktig schlager" skulle kunna vinna eurovisionen och tycker det är något märkligt att schlagerlåtar ändå går till final i vår melodifestival. Det är väl ändå meningen att vi ska vinna stora finalen. Eller? Det är humor att Ravaillacz gick till final och samtidigt tragiskt. De driver totalt med sig själva (och inte minst svenska folket som hörs säga om låtar att det inte är "en riktig schlager") och sjunger bla (efter tonartsbytet)

 

 "Till Eurovision
Det görs typ en miljon
Låtar som är snarlika
I både text och ton
Jag säger som det är
Dom flesta är sådär
En reaback på macken
deras ändhållplats tyvärr"

 

Jag tycker även det är smått charmigt att de även har med "Tonartshöjning för helvete!" Och det är ju uppenbart att de inte alls räknade med att gå till final eftersom Johan Rabeus dessutom hade andra åtaganden samma datum som finalen var. Det var en rolig låt, men som sagt, ingen som vinner i Europa. Vilket ju dessutom var tämligen tydligt efter att de europeiska jurymedlemmarna hade sagt sitt.

 

Det är inte alltid viktigt att vinna kanske du tycker och absolut. Jag håller med, det är inte alltid viktigt att vinna, det är roligt att "bara vara med". Jag tycker dock att man ska försöka visa sig från sin bästa sida och ändå göra allt för att vinna och då funkar varken gamla gubbar eller bananer.

 

1984 var ett "riktigt schaler"år.

 

 

 

 

Rehab, vad och lite annat

Jodå, diskbråcket känns. Jag har passat på att analysera lite, tänkt på VAS-skalan och så och kommit fram till att det är svårt att skatta smärta som inte är en direkt "aj-smärta" utan mer molande smärta. Den finns där nästan konstant ibland mer och ibland mindre. När jag bröt min fot eller när jag fick mitt första ryggskott kände jag av en klar VAS 10. Den här värken är mer svårskattad, diffus, stickande, gnochande, uttröttande, den ger illamående. Den tar min koncentration.

Jag tycker jättemycket om att jobba de timmarna jag gör, det är skönt att börja klockan 8 och ha uppgifter som får mig att koncentrera mig på annat, men om jag gör något på vägen hem och inte åker direkt hem och vilar kroppen i någon timma får jag sjukt ont och det är svårt att häva.

Jag kunde stå på tå på vänster fot igår. Jag antar att det betyder att dickbråcket börjar släppa något på trycket och att signalerna börjar gå fram från nerven. När jag upptäckte att jag kunde det tyckte jag det var så roligt att jag försökte flera gånger till, vilket resulterade i att precis hela benet domnade direkt. Idag har jag inte provat. Kanske ska göra som sjukgymnasten säger och låta ortopeden säga sitt innan jag prövar igen.

I övrigt mår jag fortfarande enormt bra! Våren är på gång med stormsteg (jodå, trots att det snöar!!) och vilken dag som helt nu kommer mina (våra) tomat och chilifrön att titta upp. Jag håller på att planera vilka övriga växter jag vill ha ute och var de ska stå. Måste hitta en ny plats för tomaterna eftersom solpaviljongen gjorde att det inte fick tillräckligt med sol i somras. Chiliplantorna ska få stå på framsidan i full sol, antar dock att vi får vattna dem ett par gånger om dagen där men de växer ju i varma länder, då ska de väl tåla lite söderläge mot tegelvägg. Eller?

Är det inte det ena...

Dickbråck. Stort diskbråck i L5-S1. Det var ju bra att det inte var metastaser och på sätt och vis känns det skönt att allt i alla fall inte var inbillning, att det fanns orsak till domningarna i benet och muskelsvagheten i vaden som gör det svårt att gå fortare än långsamt. Det känns bara lite trist att det inte får vara riktigt bra någongång, att min kropp hela tiden "hittar på något nytt".

Jag har så klart googlat massor om vad det kan vara och vad man gör åt saken och har hittat en behandlingsväg som jag tror på. Dels går det iväg en remiss till Stockholm Spine Center från min husläkare för att jag ska få träffa en ortoped och dels kommer jag nog att ta kontakt med en sjukgymnast som är utbildad i MDT. Jag är sjukskriven på 50% i en månad eftersom jag nu har svårigheter att utföra mitt jobb som ssk på vårdavdelning och kommer att få tillfälliga uppgifter i form av koordinator under sjukskrivningen. Jag är glad över att jag får göra de arbetsuppgifter jag kan göra och inte behöver gå hemma och vara sjukskriven igen. Det känns lite som att det räcker med de sjukskrivningarna jag har haft de senaste 3 åren. Först med knäskadan, sen brutna foten och sen melanomet.

Annars mår jag bra. Vårt hus är underbart fint, våren är på väg med stormsteg, jag ska så tomat och chilifrön nu vilken dag som helst, jag är lycklig, är fantastiskt förälskad i min man, ser fram emot helgen som kommer nu med middag hos svägerska ikväll och hotellnatt lördag-söndag, och förutom värken och svagheten mår jag riktigt bra.

Kasslergratäng

Igår lagade jag en ny maträtt som blev så god att jag delar med mig. receptet kommer från början från ica, men jag ändrade det lite. Här kommer det:

ca 6 portioner eller så

500 g Kassler
2 knippen broccoli
½ blomkålshuvud
5 dl mjölk (3%)
3 msk vetemjöl
salt
cayennepeppar
2 dl riven ost

Sätt ugnen på 225 grader
Skär kasslern i skivor och lägg i en ugnsfast form
Sjud broccolin och blomkålen några minuter så det blir något mjuka, dela dem i mindre bitar och lägg på kasslern
Vispa ner mjölet i mjölken och koka upp. Salta och peppra. Rör ner den rivna osten.
Häll allting över kasslern och grönsakerna och ställ in i mitten av ugnen ca 25 minuter. Servera med ris eller med bara en sallad.

Det blev väldigt gott, nästa gång tänker jag dock hoppa över vetemjölet och reda med något annat.

En bra bit på vägen

Jomen nu börjar vi bli så gott som klara med övervåningen trots allt.

Här vankas lite före och efter bilder.



Före, dvs precis innan vi började riva vägg för länge sen.

Efter, dvs idag.

TGIF

Nu e de helg! Att fira fredag när det vankas ledig helg blir mysigare och mysigare... får mig att vilja jobba måndag-fredag jobb. Igen. Fast jag vill ju såklart ha en ledig vardag också, vilket blir lite smått svårt. Så det kanske inte är så tokigt att jobba helg i alla fall... hmm.

Idag tittade vi på ny bil. Eller rättare sagt, vi tittade på nygammal bil eftersom bilen ifråga är en 2012 och har haft en ägare. Vi behöver nog ha en något större bil än den stora Polon vi har och kommer nog att byta bli i sommar eller så.

Imorgon ska vi börja lägga golv i TV rummet uppe. Jag kommer såklart att fota allting så bilder kommer :)

Go helg på er!

Semesterveckan

Så var semestern slut och om ett par timmar ska jag bege mig iväg till jobbet igen. Det känns lite som om vi har varit lediga mer än 10 dagar och jag känner mig till och med lite utvilad. Vi har gjort väldigt mycket den här veckan, men ändå inte. Vi började med ett besök i Norrköping och sedan när vi kom hem hade vi lite diverse svärföräldrar på middag, sen har vi bara pysslat här hemma med vårt hus. De enda utflykterna vi har gjort i veckan har varit till K-Rauta, chinarestaurangen och Ica. All annan tid har vi tillbringat med att grundmåla, måla, måla och måla. Vi har även sett en hel del film, gått lite promenader här i nejden och bara varit. Tvättstugan fick ett litet lyft i och med att vi bestämde oss för att kasta ut vårt gamla torkskåp från 1976, flytta in garderoben i hörnet och så åkte vi (med svärfars hjälp) och köpte en ny vit fin lång bänkskiva. Det blev mycket rymligare och mycket finare!

Men det stora projektet i veckan har ändå varit att vi har fått trappan klar efter låång tid. Vi började ju dra bort nålfiltsmattan för länge sedan och stötte genast på patrull i form av att klistret vägrade lossna, sen vägrade färgen lossna, sen fick vi lite diverse ryggskott och cancerdiagnoser mitt i alltihop. Men nu är vi klara!

Före



Efter, ljuset blev lite märkligt. Ingenting är rosa, bara vitt!

Det är kärlek det

I fredags handlade vi på väg hem från våra jobb. Jag var såå enormt supertrött och försökte uppbringa min sista energi på att försöka komma ihåg receptet till min vegetariska pastasås. Längst inne på ica  är halva brandkåren inne och handlar mat i full mundering. Jag noterade att de var där men inte mer. Så säger Johan:
- Men älskling, är du så trött?
Jag svarade med ett leende att jag såg brandmännen.

Det var så sött att höra kärleken i min mans röst när han undrade om jag inte såg brandmännen.
Det är kärlek det.