I år har vi verkligen vilat och gjort nästan bara saker som vi själva vill göra på vår semester, ändå är jag så fantastiskt totalt tvärtrött. Jag skulle kunna somna sittande ibland, men vill inte eftersom jag samtidigt vill ta vara på dagen. När jag tänker efter är det egentligen inte så konstigt att jag är trött, men jag tycker att det är lite synd att jag inte känner mig piggare efter 3 veckor. I och för sig har kanske 2 tandläkarbesök inte hjälpt till och att sova med bettskenan går väl kanske sådär bra måste jag erkänna. Ja, jag har mindre huvudvärk men jag vaknar ganska många gånger per natt istället. Funderar på om jag ska vara utan skenan inatt och bara sova, även om jag då kanske får ont i huvudet imorgon igen.
Det svåra under semestern har också varit att det har varit så soligt. Ja, det är väldigt skönt och underbart med sol, men jag vet inte hur jag ska göra, vad jag får göra och vad som är fel. Det finns inga rätta svar eftersom man ska vara ute i solen "lagom mycket" fast inte mitt på dagen då man ska vara i skuggan. Och det är ju lätt. "Nej, jag kan inte vara med er alla andra där borta för jag har hudcancer och måste sitta i skuggan"
Det fungerar ju inte riktigt så, livet måste ju fortgå, men jag vill verkligen inte ha fler tumörer och jag vill verkligen försöka undvika att det sprider sig ut i kroppen genom metastasering.
Det är svårt att inte tänka på hudcancer när jag är ute i solen. Det är svårt att inte noja ihop sig över om jag har bränt mig eller inte. Hemma har jag en fristad i och med att vi har vårt solpaviljong och det är nog ett av de bästa köpen vi har gjort! Jag känner mig helt lugn när jag är därunder och känner mig trygg att vara ute i solen och hålla på i blomlanden eftersom jag sen går in i skuggan mellan varven. Vi håller på att fundera ut någon lösning att ha ute på landet så jag kan känna mig helt säker där också. Johan tänker och fixar och donar och till nästa sommar kommer vi nog att ha en hållbar lösning. ♥
Nu blev det ett något dystert inlägg, vilket inte riktigt är meningen, men det är både en väldigt bra semester och en tankefylld semester. Vi har gjort massa roliga saker tillsammans, vi har varit ute och ätit, vandrat runt i stan, träffat goa vänner, sett på bio och så har vi motionerat i mängd. Jag motionerar så mycket jag får, men Johan har satt igång på allvar och springer fortare för varje gång. Vi peppar verkligen varandra till att träna (Johan peppar en aningen mer än jag, jag är bekvämare...) och ser resultat ganska fort. Jag längtar nästan till nästa gång vi ska träna eftersom det går så bra.
Nu ska jag gå och förbereda kvällens middag som ska bestå av grillat lamm. Och kanske ett glas vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar