Jodå, diskbråcket känns. Jag har passat på att analysera lite, tänkt på VAS-skalan och så och kommit fram till att det är svårt att skatta smärta som inte är en direkt "aj-smärta" utan mer molande smärta. Den finns där nästan konstant ibland mer och ibland mindre. När jag bröt min fot eller när jag fick mitt första ryggskott kände jag av en klar VAS 10. Den här värken är mer svårskattad, diffus, stickande, gnochande, uttröttande, den ger illamående. Den tar min koncentration.
Jag tycker jättemycket om att jobba de timmarna jag gör, det är skönt att börja klockan 8 och ha uppgifter som får mig att koncentrera mig på annat, men om jag gör något på vägen hem och inte åker direkt hem och vilar kroppen i någon timma får jag sjukt ont och det är svårt att häva.
Jag kunde stå på tå på vänster fot igår. Jag antar att det betyder att dickbråcket börjar släppa något på trycket och att signalerna börjar gå fram från nerven. När jag upptäckte att jag kunde det tyckte jag det var så roligt att jag försökte flera gånger till, vilket resulterade i att precis hela benet domnade direkt. Idag har jag inte provat. Kanske ska göra som sjukgymnasten säger och låta ortopeden säga sitt innan jag prövar igen.
I övrigt mår jag fortfarande enormt bra! Våren är på gång med stormsteg (jodå, trots att det snöar!!) och vilken dag som helt nu kommer mina (våra) tomat och chilifrön att titta upp. Jag håller på att planera vilka övriga växter jag vill ha ute och var de ska stå. Måste hitta en ny plats för tomaterna eftersom solpaviljongen gjorde att det inte fick tillräckligt med sol i somras. Chiliplantorna ska få stå på framsidan i full sol, antar dock att vi får vattna dem ett par gånger om dagen där men de växer ju i varma länder, då ska de väl tåla lite söderläge mot tegelvägg. Eller?
Skynda långsamt liksom.
SvaraRaderaDet är nåt som vi inte är så bra på :-D
Sant. Jag vill skynda långsamt -fort!
Radera