2012

Ja, det året behöver ju inte upprepas. Allt har långt ifrån varit dåligt, men det Maligna melanomet som dök upp precis i mitten av året gjorde att andra hälften var den sopigaste andra hälft av ett år som någonsin har funnits i mitt liv. Nu ser jag fram emot 2013. Planen är att det ska bli ett riktigt hälsoår.

 Gott Nytt År!

Firade in nyåret med Oskar & Linnea

Tog hand om en halv nedfallen björk i stugan 2 januari

Jonny & Lisas lilla Lakrits

Jag fyllde 40

Vårhelg på Yxlan

Vi byggde plank på baksidan

 

Tog en tripp till Sigtuna en dag

 

 

Och så kom Cancerdiagnosen

Åkte runt i Bollnäs, Dönje, Arbrå och Söderhamn över en dag



Skaffade solpaviljong och ny rosrabatt

Var på Underbara Bröllopet och sov kvar på hotell

Åkte till Norrköping och släkten

 

Var på champagneprovning

Myste i höstmörkrey

Och vintern kom i slutet av november med massor av snö.

 

Jultankar

Skulle nog kunna skriva precis hur mycket som helst om allt det dåliga med julen. Missförstå mig rätt, jag älskar advent, hela december med allt det röda, julpyntet, alla ljus och så men just julhelgen som den är har jag inte mycket till övers för.

För mig är inte julen att äta tills man nästan kräks, att stoppa i sig 7 sorters kakor, äta knäck och ge bort/få paket för tusentals kronor, att stressa sönder sig för att hinna laga all mat, att nästan ruinera sig för att kunna ge bort så många presenter och att stressa runt så man hinner träffa precis alla som man måste träffa under just de 3 små dagarna (i år i och för sig fler). Jag brukar jobba just julafton eftersom det inte stör mig alls och brukar inte alls känna av julstressen med mat, julklappar och så. Jag tycker om att jobba på julafton. I år fick jag inte jobba dock eftersom det var de vars barn inte var hemma i år som ville jobba så de inte behövde jobba nästa år när deras barn är hemma.

Jag tyckte bättre om julen förr än vad jag gör nu. Förmodligen kan det ju kanske bero på att jag vet att den 21 december kommer sådär typ 3 dagar före julafton varje år. Nu är det 4 år sen pappa dog, och jag trodde att det skulle bli lättare och lättare, men så är det inte. Just veckan före är det tungt och sen har jag inte så många dagar att "komma ikapp" på innan julafton.

Nu ser jag istället fram emot nyårsafton som är min favorithelg på hela året. Man tar farväl (sparkar ut?!) det förra året och börjar på ett nytt okänt år. I år är det min tur att jobba kväll på nyårsafton, men jag är ledig 1 januari, så det är rätt okej ändå.

Nu ska jag bege mig till jobbet och ta hand om alla patienter som inte orkar vara ensamma så här långa lyckliga familjehelger och alla patienter som har ätit och druckit för mycket den här långa lyckliga familjehelgen så de får problem med deras svaga hjärtan, njurar och lever.

Reklamjingel

Tänk vad vissa reklamsnuttar fastnar ändå. För en massa år sedan (1993) gjorde McDonalds en reklam som sjöngs. Jag minns den fortfarande, den går såhär. Kommer du ihåg?

Det finns stunder i livet som man alltid har kvar
Det finns dofter och smaker som man spar
Och när dörren är öppen finns gemenskap för fler
Kom till McDonalds vi ger mer

Vintervackert

Många vackra vinterbilder är det, men eftersom det var dimma igår eftermiddag/kväll nere vid sjön var det ju underbart fantastiskt vackert idag!

Årets vintersjälvporträtt

Vinterbilder 2

Idag fick jag semester, vilket känns lite extra bra nu när det är relativt mycket snö som ramlar ner från himlen. Jag passade på att ta en promenad med Johan när han gick iväg för att jobba och tog lite bilder på ett något med mulet vinterväder än förra gången.

Telefonkameralinsen var visst immig...

Vinterbilder

De första morgonsolstrålarna

Det var inte meningen att klippa toppen på björken, men så blir det i -16 graer och mobilkamera :)

Den vackra promenadvägen till bussen

Hej Vackra Snö!

Det finns ju klara fördelar att bo här ute på landet. En av dem är att när snön faller ligger den kvar och är vit istället för att bara brun och slaskig!

Vinterlängtan

Det är väl märkligt ändå. Jag älskar våren när snön smälter bort och allt kommer till liv, allt det ljusgröna, späda och vackra och sen alla blommor som exploderar i maj och början av juni. Jag älskar sommaren med värmen, ljuset och allt annat somrigt som hör till. Sen när hösten kommer välkomnar jag den med öppna armar med den höga klara september/oktoberluften och sen allt det vackra i naturen när den gör sig redo för att vila under vintern. Jag tycker det är mysigt när man kan kura ihop i soffan under en filt med en rykande varm kopp te och levande ljus. Och nu längtar jag efter vintern med allt det innebär. Vinterjackan, varma stövlarna, mössan, fina vantarna, gossiga halsduken, advent, julmusik, bling, ljusslingorna i trädgården, nyårsafton och sen i januari och februari när det långsamt börjar bli ljusare igen. Det är väl märkligt att jag älskar alla årstider lika mycket när jag väl är där.

Skulle jag svara snabbt skulle jag förmodligen säga att sommaren är bäst, men jag skulle inte trivas att bo där det alltid är sommar och varmt, jag skulle sakna alla våra 4 årstider som är så vackra på sitt eget vis.

Så. Välkommen Vinter!

 

Husdjur

 När man bor i hus finns det spindlar. Inte bara en utan många. Johan säger att det är bra eftersom de tar alla småflugor som finns. Ja, jo, vi har inte alls några småflugor hemma, men det kanske vi inte skulle ha haft annars heller, eller?

De små spindlarna är för all del ganska söta, som den på bilden till exempel. Den satt och speglade sig ganska länge, klättrade lite åt sidan och fortsatte att spegla sig. Eller så försökte den prata med kompisen inne i spegeln...

Spindlarna i den större kalibern är dock inte alls lika söta. Jag tror att om jag vore tvungen så skulle jag kunna skicka ut en spindel, men nu har jag ju min stora starka man här hemma som gör det åt mig! Som igårkväll till exempel. Jag hade varit i köket och skulle upp på övervåningen och när jag kommer ut i hallen sitter Farfar spindel (dvs, en stooooor spindel!) där mitt på golvet och stirrar på mig. Hur ska man då kunna koppla av vetandes att om jag inte har koll på Farfar Spindel tills Johan kommer hem och kan kasta ut den så kommer den att finnas kvar någonstans i huset. Farfar S. kände att han var iaktagen och försökte gå in mot sovrummet men jag var snabb som en vessla och satte (med vissa ljudeffekter) ett stort glas över honom. Som tur var kom make hem efter bara några minuter och kunde släppa ut spindel i trädgården. Även om jag inte tycker om spindlar så vill jag inte döda, det är ju inte spindels fel att den är läskig.

Avslutar med en trevligare bild på utsikten från fönster uppe i tvrummet. November är vackert på sitt sätt!

Skrivandet

Jodå, jag tycker om att skriva, men inte just nu. Inte idag. Inte när jag måste. Och med lite regler för hur det ska se ut.

Jag har förvisso skrivit en hel sida redan efter... 7½ timma. Jay me! Jag har i övrigt roat mig med att göra en julmusiklista som snart ska börja lyssnas på :)

Vilken tur att jag inte ska skriva en magisteruppsats utan bara ett simpelt litet arbete.

Bangkokiansk julgran 2008

Veckan som gick

Jobbat en hel kväll, gjort vinterfint ute, haft svärmor och hennes syster på middag, champagneprovat, ätit supergoda hemgjorda hamburgare, druckit ännu mer champagne, träffat godaste vännerna, haft landetmöte, tränat lite lätt, gått i högklackade stövlar för första gången på 2½ år -utan att få ont i vare sig knä eller läkta fotleden, tittat på rolig film med "alla de rätta i" och "alla de rätta kommentarerna", sovit ikapp och shoppad ny parfym till Johan.

 

 

 

 

Liten värld

Jag går en kurs på KI som handlar om återkoppling till studenter. Det är inte en lång kurs, utan bara typ 8 kursdagar utspridda under höstterminen. Redan första dagen tyckte jag att jag kände igen en av de andra som den plastikkirurg som jag träffade precis innan jag skulle operera bort mitt maligna melanom, men när vi presenterade oss för varandra och sa var vi jobbade konstaterade jag för mig själv att det nog inte var så i alla fall, hon var väl bara lik henne då.

Under kursens gång har hon och jag konstaterat att jag har jobbat tillsammans med hennes man på mitt jobb när jag började där för 14 år sedan och idag blev världen ännu mindre. Under lunchen sitter vi några stycken och pratar om syskon och kommer in på tvillingar. Det visar sig då att hon har en enäggstvilling och att tvillingsystern jobbar på plastiken på KS. Det var således hennes tvillingsyster som opererade på mig. Det var en lite skum känsla att jag vet vem hennes man är och att hennes enäggstvillingsyster var min operatör...

Tänk så märkligt det kan bli!

Bilden är från sommaren 2011

Midnatt rules

Jomen så nu har jag då tagit ett stort och ett kanske något ogenomtänkt beslut. Får väl se. Jag tänker springa midnattsloppet.

Ja. Jag vet. Nej. Jag tycker inte om att spr... ja, jag vet att man måste sprin... jojustdet 1 mil. Japp.

Jag kan, jag vill och jag ska skrev jag 15 augusti i år och det gäller nu med. Nu kör vi!



Betande skånska kossor sommaren 2011

Upprörande!

Jag har gått och funderat på det här inlägget en längre tid nu, men bestämde mig igår för att nu ska det bli av.

 Jag blir så enormt irriterad när jag ser mammor, pappor, hussar och mattor vara ute med sitt barn eller sitt husdjur och själv ha popöron i. Hur kan man då ha kontroll på vad som händer runtomkring? Hur hör man bilar som tutar? Hur hör man om ens barn vill ha sin förälders uppmärksamhet? Hur märker man om sin hund vill ha uppmärksamhet?

Är inte den stund man är ute med sin hund, som man har köpt för dyra pengar -för att man så gärna ville ha en just sådan hund, viktigare än att man samtidigt måste lyssna på sin favoritlåt och ha sin egentid?

Är inte det barn man har skaffat till världen -för att man ville ha barn, viktigare än att ha egentid?

Jag förstår att alla personer vill ha egentid, men det är fruktansvärt egoistiskt att låta sin egentid gå ut över sina barn eller sin hund. Både barnen och husdjuren är beroende av oss vuxna, de behöver uppmuntran, bekräftelse och vägledning och ingenting av detta går att genomföra på ett vettigt sätt om man samtisigt avskärmar sig med hörlurar. Det visar snarare på ett ointresse från föräldern/husdjursägaren.

Jag tänkte ett tag att det här förmodligen är en generationsfråga och att det bara är de i den yngre generationen som är så oerhört egoistiska, jag menar vi vet ju alla att det går utför men början med
80-taliserna ;) , men så är det inte. Popöronen finns hos alla, oavsett ålder, kön eller härkomst.

Planera in egentiden vid något annat tillfälle än just när någon/något du har skaffat (till världen) behöver din tid bättre!

21 oktober 2005

Det är en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Vi hade känt varandra ett bra tag och träffats lite till och från för att ta en fika på stan, en öl, eller tillsammans med andra på diverse tillställningar. jag var fantastiskt förälskad och det var med sorg i hjärtat jag började inse att det förmodligen inte alls var besvarat, utan att han bara såg mig som en vän. Men så hände något som fick mig att få lite hopp. En känsla, ett ögonkast som dröjde sig kvar, tonen i sms:en blev annorlunda. Tänk om det ändå... Jag var ju såklart för feg för att fråga rakt ut, jag sonderade terrängen istället. bestämde mig till sist att nu fick det vara nog. Antingen hade han känslor för mig eller så hade han det inte.

Jag bjöd på middag hemma hos mig i Hägernäs, biffstroganoff, ris och troligen någon grönsak. Vitlöksbröden glömde jag bort i ugnen och det blev lite fnissigt när det började osa svart rök från de stenhårda små kolbitarna som låg kvar i ugnen. Vinet var Marqués de Riscal och gissningsvis hade vi choklad till efterrätt, det kommer jag inte ihåg.

Det var den 21 oktober 2005 det.

Bilden är från ett år senare då vi åkte till Rom med Malin & David.

Statusuppdatering

Det var länge sen jag skrev nu och det beror bara på att jag har haft lite för mycket att göra för att prioritera bloggen. Det har varit bara roliga saker, men det har ändå tagit mycket tid och energi.

Vi börjar väl från början. Jag var på ultraljud av halsen eftersom min "portvakt" sitter där. Onkologen ville att man skulle titta på den med ultraljud för att se om det fanns någon förändring och i så fall ta bort den. Man vill inte helt gärna operera i halsen i onödan, det sitter lite för mycket nerver och blodkärl i vägen för att det ska vara roligt. Undetsökningen gick fantastiskt bra, läkaren hittade ingenting som såg malignt ut. Jag hade blivit förvarnad innan att de brukar vilja ta prov på alla lymfkörtlar som det lite annorlunda ut och eftersom jag precis hade varit förkyld var jag smått orolig att jag skulle ha 8-10 nålstick på halsen, men läkaren förklarade att man ser skillnad på en "förkylningslymfkörtel" och en malign lymfkörtel. I efterhand har jag fått veta att han som gjorde undersäkningen var deras bästa ulj.läkare. Man ska ha lite tur också :)

Nu fortsätter jag med mina kontroller var 3:e månad men hittills ser allting som sagt perfekt ut.

I förra veckan var jag tf chssk efetrsom båda mina chefer var på semester i Rom. Jag brukar ju vicka som chef på somrarna och tycker att jag börjar få in lite vana för det, men jag måste säga att det var en otrolig skillnad på att chefa på hösten i full verksamhet med alla möten som tillkommer. Det var långa dagar med både roligheter och utmaningar och jag var helt slut efteråt. Ser dock fram emot att göra det igen! På helgen åkte jag och Johan ner till Norrköping och hälsade på delar av släkten, vilket var roligt och trevligt som alltid! :)

A New Hope

Jodå, det finns hopp om att förkylningen är över till på måndag. Jag var ute på en provtur till V-tuna city, vilket var enormt otäckt. Alla gick ju så fort... Man blir ju lite smått hjärnslö av att snörvla, kraxa och slemma. Märkte dock då att jag behöver några dagar till och det är väl ett utmärkt sätt att roa sig med en ledig helg som denna. Våra planer på att besöka svärfar med fru ikväll, att gå ner på höstmarkanden imorgon och sen att träffa vänner på söndag har lagts på is och vi kommer att roa oss med att bli friska istället.

Hittade en gammal bild på Kvarnen som brann ner 2008...

Sjuk

 

Så kom då höstförkylningen, vilket ju kanske inte är så konstigt men tanke på allt som har varit. Förhoppningsvis slipper jag mer förkylningar i höst eftersom den här är förkylningarnas förkylning. Jag har ont överallt, hostar och kraxar och känner mig allmänt otäck. Trodde Johan skulle klara sig från att bli sjuk, men så blev det inte. Igår eftermiddag kom han hem från jobbet och låter precis lika kraxig som jag. Jag kan meddela att det inte alls på något sätt är romantiskt och trevligt att vara hemma och vara sjuka tillsammans, det är snarare dubbelt så gnälligt och eländigt.

Det är ju tur att tvseriestartsveckan är här!

Vegetarisk pastasås

 Ikväll åt vi pasta med en otroligt god pastasås. Jag var helt övertygad om att jag hat bloggat om den förut, men hittar det inte så här kommer receptet igen :)

 

4 st charlottenlök
1 st chilipeppar
1 burk krossade tomater
1 krossad vitlöksklyfta
1 kruka färsk basilika
1 dl svarta ur kärnade oliver
1 stor skvätt god olivolja
1 litet glas vitt vin
salt och svartpeppar

Finhacka lök, vitlök och chili och fräs ihop det med olivoljan. Häll över vinet och låt det fräsa in. Tillsätt krossade tomater, basilikabladen och oliver. Låt puttra på mellanvärme i ca 10 minuter. Rör då och då. Smaka av med salt och peppar.

Servera med spaghetti (det blir mycket snyggt med svart spaghetti) och färkriven parmesanost.

 

Trädgårdsplanering för nästa år

Jag har så smått börjat inse att jag minsann inte alls kommer ihåg till våren vad jag nu sitter och planerar att jag vill ha i trädgården nästa år. Nu när hösten börjar komma och vi börjar ta undan sommarblommorna så smått och börjar göra höstfint går hjärnan på högvarv och det är många olika blomplaner som tydligen då behöver skrivas ner.

En sak vi hade förra året som vi inte har i år är solrosor. Jag köpte fröer, men glömde helt bort att plantera dem tills det blev försent. Jag tycker väldigt mycket om solrosor och så här års är det särskilt vackra när de står som små solar i trädgården. Fåglarna tycket också om dem förra året och satt och åt solrosfrön för fullt :)

Så nu påbörjas genast en lista för vad jag vill ha nästa år!

1 av 20

Var på mitt första Onkologbesök igår på KS. Första besöket brukar även en hudläkare som också kollar igenom hela kroppen och alla prickarna så ingen mer behöver tas bort. Hon kollade, klämde och kände men hittade ingen mer prick som behövde tas bort. Däremot ville hon ta bort en bit av en hudförändring som jag har haft i 2 år. Jag fick den sommaren för 2 år sedan  när jag åt massa värktabletter pga trasigt knä och bruten fot och mest satt i solen och läste. Vissa värktabletter och sol går inte så bra ihop och man kan då få en slags utslag av det. Både jag och min husläkare har nog trott att det bar så, men hudläkaren ville minsann utesluta Borrelia. Hon mumlade lite för sig själv men bestämde sig tydligen snabbt för att hon ville ta bort bitarna på en gång. Så hux flux säger hon "nu bedövar jag" också stack hon in en nål och började gräva runt på 2 ställen innan hon tog fram stansverktyget för att ta bort 2 bitar på ca 2 mm²  av mig. Bedövningen hann väl inte ta riktigt så som hon hade planerat, så det gjorde lite ont. Hon frågade om det gick bra eller om hon skulle lägga mer bedövning men jag svarade att det var okej och att hon kunde fortsätta.

Då kom jag att tänka på att Johan var ju med inne i rummet och ju fick se allt detta. Jag hade ju knappt hunnit med i tankarna själv innan jag var mitt uppe i allting och hade inte en tanke på att Johan kanske skulle ha väntat utanför. Jag frågade om det gick bra för honom och det gjorde det väl bara han tittade på annat. Läkaren koncentrerade sig något mer på honom än mig efter det men han höll sig på benen hela tiden. Vad säger du om det Malin? ;)

Efter det träffade vi Onkologen som verkar vara en helt fantastisk doktor! Hon var helt närvarande, lugn och pedagogisk. Hon gick igenom allting med oss och tog sig tid för våra frågor. Hon klämde på alla lymfkörtlar, lyssnade på lungorna och sa att allting var bra. Hon ville dock göra ett ultraljud över halsen eftersom det var där man hittade min portvakt, så det kommer jag att bli kallad till om några veckor.
Det var det första besöket av 12 som kommer att ske på Radiumhemmet på KS och det första besöket av totalt 20. De 2 sista åren kommer kontrollerna att ske hos min husläkare såvida det inte har tillkommit något på vägen.

Vi hade lämnat bilen hemma eftersom vi skulle vara på KS kl 9 på morgonen och inte ville sitta i bilkö, så när allt var klart köpte vi varsin stoor latte och 59:an till stan för att äta lunch. Sen gick vi upp till Östra för att ta tåget hem. Det var helt fantastiskt skönt att gå omkring mellan husen, hand i hand, i stan i solen och bara må bra!