Det är en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Vi hade känt varandra ett bra tag och träffats lite till och från för att ta en fika på stan, en öl, eller tillsammans med andra på diverse tillställningar. jag var fantastiskt förälskad och det var med sorg i hjärtat jag började inse att det förmodligen inte alls var besvarat, utan att han bara såg mig som en vän. Men så hände något som fick mig att få lite hopp. En känsla, ett ögonkast som dröjde sig kvar, tonen i sms:en blev annorlunda. Tänk om det ändå... Jag var ju såklart för feg för att fråga rakt ut, jag sonderade terrängen istället. bestämde mig till sist att nu fick det vara nog. Antingen hade han känslor för mig eller så hade han det inte.
Jag bjöd på middag hemma hos mig i Hägernäs, biffstroganoff, ris och troligen någon grönsak. Vitlöksbröden glömde jag bort i ugnen och det blev lite fnissigt när det började osa svart rök från de stenhårda små kolbitarna som låg kvar i ugnen. Vinet var
Marqués de Riscal och gissningsvis hade vi choklad till efterrätt, det kommer jag inte ihåg.
Det var den 21 oktober 2005 det.
Bilden är från ett år senare då vi åkte till Rom med Malin & David.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar