Husdjur

 När man bor i hus finns det spindlar. Inte bara en utan många. Johan säger att det är bra eftersom de tar alla småflugor som finns. Ja, jo, vi har inte alls några småflugor hemma, men det kanske vi inte skulle ha haft annars heller, eller?

De små spindlarna är för all del ganska söta, som den på bilden till exempel. Den satt och speglade sig ganska länge, klättrade lite åt sidan och fortsatte att spegla sig. Eller så försökte den prata med kompisen inne i spegeln...

Spindlarna i den större kalibern är dock inte alls lika söta. Jag tror att om jag vore tvungen så skulle jag kunna skicka ut en spindel, men nu har jag ju min stora starka man här hemma som gör det åt mig! Som igårkväll till exempel. Jag hade varit i köket och skulle upp på övervåningen och när jag kommer ut i hallen sitter Farfar spindel (dvs, en stooooor spindel!) där mitt på golvet och stirrar på mig. Hur ska man då kunna koppla av vetandes att om jag inte har koll på Farfar Spindel tills Johan kommer hem och kan kasta ut den så kommer den att finnas kvar någonstans i huset. Farfar S. kände att han var iaktagen och försökte gå in mot sovrummet men jag var snabb som en vessla och satte (med vissa ljudeffekter) ett stort glas över honom. Som tur var kom make hem efter bara några minuter och kunde släppa ut spindel i trädgården. Även om jag inte tycker om spindlar så vill jag inte döda, det är ju inte spindels fel att den är läskig.

Avslutar med en trevligare bild på utsikten från fönster uppe i tvrummet. November är vackert på sitt sätt!