Jultankar

Skulle nog kunna skriva precis hur mycket som helst om allt det dåliga med julen. Missförstå mig rätt, jag älskar advent, hela december med allt det röda, julpyntet, alla ljus och så men just julhelgen som den är har jag inte mycket till övers för.

För mig är inte julen att äta tills man nästan kräks, att stoppa i sig 7 sorters kakor, äta knäck och ge bort/få paket för tusentals kronor, att stressa sönder sig för att hinna laga all mat, att nästan ruinera sig för att kunna ge bort så många presenter och att stressa runt så man hinner träffa precis alla som man måste träffa under just de 3 små dagarna (i år i och för sig fler). Jag brukar jobba just julafton eftersom det inte stör mig alls och brukar inte alls känna av julstressen med mat, julklappar och så. Jag tycker om att jobba på julafton. I år fick jag inte jobba dock eftersom det var de vars barn inte var hemma i år som ville jobba så de inte behövde jobba nästa år när deras barn är hemma.

Jag tyckte bättre om julen förr än vad jag gör nu. Förmodligen kan det ju kanske bero på att jag vet att den 21 december kommer sådär typ 3 dagar före julafton varje år. Nu är det 4 år sen pappa dog, och jag trodde att det skulle bli lättare och lättare, men så är det inte. Just veckan före är det tungt och sen har jag inte så många dagar att "komma ikapp" på innan julafton.

Nu ser jag istället fram emot nyårsafton som är min favorithelg på hela året. Man tar farväl (sparkar ut?!) det förra året och börjar på ett nytt okänt år. I år är det min tur att jobba kväll på nyårsafton, men jag är ledig 1 januari, så det är rätt okej ändå.

Nu ska jag bege mig till jobbet och ta hand om alla patienter som inte orkar vara ensamma så här långa lyckliga familjehelger och alla patienter som har ätit och druckit för mycket den här långa lyckliga familjehelgen så de får problem med deras svaga hjärtan, njurar och lever.