I år är vi lediga i påsk, vilket är ytterst sällsynt. Johan har haft jobbhelg i nästan alla år sedan vi träffades så jag tror bestämt att det här är första påsken vi har tillsammans. Det firar vi med att träffa Bästa Goa vännerna idag, vi ska grilla lamm, äta gott dricka gott och allmänt mysa.
Jag ska operera min rygg. Diskbråcket är så pass stort och trycker så pass på nerverna att de behöver "lätta på trycket". Typ. Det blir värre och värre och gör bland annat mer och mer ont. Tack vare våra fantastiskt sköna dyra nya sängar är jag nästan helt smärtfri på nätterna och får sova helt okej. Vaknar också nästan utan smärta, men sen ökar det successivt under dagen.
Jag är ju lite... smått kinkig... när det gäller att sticka nålar i mig och att skära i mig. Det är mitt jobb att sätta nålar i andra -inte tvärtom. Jag har dock accepterat att det nog måste bli så och en tröst är att dit jag ska finns det bara specialister, inga nybakade unga ofärdiga.
Opärret kommer att sitta precis längst ner på ryggen och vara ganska litet, 3-5 cm. Dvs nästan lika stort som opärret jag har i nacken efter melanomoperationen. Det är ju tur att jag ändå inte "får" ligga och pressa i solen med tanke på att ärren ska tejpas i sol de första åren. Set nog rätt roligt ut...
Jodå, vi släckte i år igen och passade på att ta en långsam promenad ute i friska luften. Jag vet att en timma inte gör någon skillnad, men om den timman kan få någon att tänka till lite extra så känns det lite som att det ändå är värt det. Vi skulle naturligtvis ha tänkt till mer för länge sedan, men det som är gjort är gjort, vi kan bara förändra framtiden.
Vi "jagar" kWh här hemma hos oss och jag (som ju älskar tabeller och tycker det är roligt att stapla upp och få det fint) fyller i det antal kWh vi förbrukar varje månad, sammanställer vid årets slut och får på så vis årsförbrukningen av el (både i faktiskt kostnad och kWh) på ett mycket enkelt sätt.
Förr brydde jag mig inte alls, men sedan jag träffade Johan som var betydligt mycket mer miljömedveten än vad jag var så har även jag börjat tänka om. Jag tycker nästan att det är roligt att källsortera och jag har accepterat de energisnåla glödlamporna. De är ju smått omiljövänligt att kasta bort/återvinna energilamporna när de går sönder, men de håller ju så sjukt länge att det ändå känns som ett bra alternativ.
Jodå, livet knuffas ibland, synd bara att det behöver göra så ont.
Min plan var att värken i ryggen/benet skulle avta och försvinna helt men jag får tydligen inte alls som jag vill. Domningarna och även värken klingar inte alls av, de ökar, vilket kanske är lite bra eftersom jag ska till Sthlm spine center på måndag för att träffa en ortoped. Samtidigt är det inte bra för tänk om de säger att de vill operera. Det är läskigt. Det går jättebra att jobba 50% med de administrativa uppgifter jag gör, men jag känner direkt av när jag gör mer eller åker förbi en affär eller så på vägen hem. Om jag inte får vila kroppen efter att ha jobbat får jag hiskligt ont och det är svårt att häva då. Jag känner mig ibland som en gammal kärring som måste lägga sig mitt på dagen och vila.
Annars är det så bra så. Jag skrev för ett tag sen att jag ville jobba må-fred och det gör jag ju nu. Fredagen är mycket välkommen när den kommer och jag känner mig riktigt ledig under helgen. Den här helgen blir smått trist eftersom Johan jobbar hela helgen, men han börjar inte förrän mitt på dagen imorgon så ikväll ska vi fira Fredag :)
När ska svenska folket lära sig att inte kalla det för schalgerfestivalen? Det är ingen schlagerfestival -det är en melodifestival. Det heter inte Eurovision schlager contest -det heter Eurovision song contest.
När man googlar på ordet schlager är det Wikipedia som har den bästa förklaringen. Schlager är från början ett tyskt ord som betyder "något som slår". Efter att ABBA vann med Waterloo 1974 blev ordet schlager ett samlingsnamn på de låtar som kvalificerade in sig till att vara med i eurovision song contest. En typisk schlagerlåt består av vers-vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng. Naturligtvis med en tonartshöjning i/efter sticket.
Jag tycker schlager är riktigt bra och då menar jag de låtarna som var med i melodifestivalen på 80-talet och en del av 90-talet. I min schlagermapp i musikhårddisken (nej, Johan har inte raderat den ännu märkligt nog...) finns artister som Nanne Grönwall, Kicki Danielsson, Chips, Lena Ph, Carola, Lasse Holm, Herrey's mfl. Och ja, några av dem har vunnit Eurovisionen med en "riktig schlager" men de allra flesta vinster där är en vanlig låt som passar in i tiden. Jag tror inte att en "riktig schlager" skulle kunna vinna eurovisionen och tycker det är något märkligt att schlagerlåtar ändå går till final i vår melodifestival. Det är väl ändå meningen att vi ska vinna stora finalen. Eller? Det är humor att Ravaillacz gick till final och samtidigt tragiskt. De driver totalt med sig själva (och inte minst svenska folket som hörs säga om låtar att det inte är "en riktig schlager") och sjunger bla (efter tonartsbytet)
"Till Eurovision
Det görs typ en miljon
Låtar som är snarlika
I både text och ton
Jag säger som det är
Dom flesta är sådär
En reaback på macken
deras ändhållplats tyvärr"
Jag tycker även det är smått charmigt att de även har med "Tonartshöjning för helvete!" Och det är ju uppenbart att de inte alls räknade med att gå till final eftersom Johan Rabeus dessutom hade andra åtaganden samma datum som finalen var. Det var en rolig låt, men som sagt, ingen som vinner i Europa. Vilket ju dessutom var tämligen tydligt efter att de europeiska jurymedlemmarna hade sagt sitt.
Det är inte alltid viktigt att vinna kanske du tycker och absolut. Jag håller med, det är inte alltid viktigt att vinna, det är roligt att "bara vara med". Jag tycker dock att man ska försöka visa sig från sin bästa sida och ändå göra allt för att vinna och då funkar varken gamla gubbar eller bananer.
Jodå, diskbråcket känns. Jag har passat på att analysera lite, tänkt på VAS-skalan och så och kommit fram till att det är svårt att skatta smärta som inte är en direkt "aj-smärta" utan mer molande smärta. Den finns där nästan konstant ibland mer och ibland mindre. När jag bröt min fot eller när jag fick mitt första ryggskott kände jag av en klar VAS 10. Den här värken är mer svårskattad, diffus, stickande, gnochande, uttröttande, den ger illamående. Den tar min koncentration.
Jag tycker jättemycket om att jobba de timmarna jag gör, det är skönt att börja klockan 8 och ha uppgifter som får mig att koncentrera mig på annat, men om jag gör något på vägen hem och inte åker direkt hem och vilar kroppen i någon timma får jag sjukt ont och det är svårt att häva.
Jag kunde stå på tå på vänster fot igår. Jag antar att det betyder att dickbråcket börjar släppa något på trycket och att signalerna börjar gå fram från nerven. När jag upptäckte att jag kunde det tyckte jag det var så roligt att jag försökte flera gånger till, vilket resulterade i att precis hela benet domnade direkt. Idag har jag inte provat. Kanske ska göra som sjukgymnasten säger och låta ortopeden säga sitt innan jag prövar igen.
I övrigt mår jag fortfarande enormt bra! Våren är på gång med stormsteg (jodå, trots att det snöar!!) och vilken dag som helt nu kommer mina (våra) tomat och chilifrön att titta upp. Jag håller på att planera vilka övriga växter jag vill ha ute och var de ska stå. Måste hitta en ny plats för tomaterna eftersom solpaviljongen gjorde att det inte fick tillräckligt med sol i somras. Chiliplantorna ska få stå på framsidan i full sol, antar dock att vi får vattna dem ett par gånger om dagen där men de växer ju i varma länder, då ska de väl tåla lite söderläge mot tegelvägg. Eller?
Dickbråck. Stort diskbråck i L5-S1. Det var ju bra att det inte var metastaser och på sätt och vis känns det skönt att allt i alla fall inte var inbillning, att det fanns orsak till domningarna i benet och muskelsvagheten i vaden som gör det svårt att gå fortare än långsamt. Det känns bara lite trist att det inte får vara riktigt bra någongång, att min kropp hela tiden "hittar på något nytt".
Jag har så klart googlat massor om vad det kan vara och vad man gör åt saken och har hittat en behandlingsväg som jag tror på. Dels går det iväg en remiss till Stockholm Spine Center från min husläkare för att jag ska få träffa en ortoped och dels kommer jag nog att ta kontakt med en sjukgymnast som är utbildad i MDT. Jag är sjukskriven på 50% i en månad eftersom jag nu har svårigheter att utföra mitt jobb som ssk på vårdavdelning och kommer att få tillfälliga uppgifter i form av koordinator under sjukskrivningen. Jag är glad över att jag får göra de arbetsuppgifter jag kan göra och inte behöver gå hemma och vara sjukskriven igen. Det känns lite som att det räcker med de sjukskrivningarna jag har haft de senaste 3 åren. Först med knäskadan, sen brutna foten och sen melanomet.
Annars mår jag bra. Vårt hus är underbart fint, våren är på väg med stormsteg, jag ska så tomat och chilifrön nu vilken dag som helst, jag är lycklig, är fantastiskt förälskad i min man, ser fram emot helgen som kommer nu med middag hos svägerska ikväll och hotellnatt lördag-söndag, och förutom värken och svagheten mår jag riktigt bra.
