Att vara patient

När vi får in våra patienter på sjukhuset blir vi ofta förvånade över hur lätt de lägger allt i våra händer, hur deras integritet verkar försvinna och hur de så lätt bara klär av sig nakna inför helt främmande människor. Jag har fått känna på ganska många gånger nu under drygt ett halvår hur det är att vara patient på ett sjukhus och blir förvånad själv över hur lätt det faktiskt är att klä av sig och låta andra klämma och känna på diverse kroppsdelar. Vårdpersonal tänker inte alltid på att det sitter en halvnaken patient på en brits när de öppnar dörren eller drar upp draperiet, men jag som patient brydde mig inte heller så mycket om det som jag trodde att jag skulle göra. Det är möjligt att jag gjorde det tidigare, det minns jag inte. Det är möjligt att nu när de har skurit i mig och burit sig åt, att min integritet har minskat. Ju fler gånger man "drabbas av vårdbehov" desto lägre integritetströskel kanske?

Idag firar vi förskottsförlovningsdag med oxfilé & skumpa. Det är nu 6 år sedan Johan frågade Frågan och jag svarade ja ♥

Vi skaffade ringar på en gång i silver som vi sedan bytt ut till de vi har idag.

Sparrisrisotto

På "allmän begäran" (typ lite i alla fall...)  lägger jag upp dagens middagsrecept. Lagade sparrisrisotto ikväll. Det passar egentligen bättre på sommaren när sparrisen är lite mer smakrik, men ica hade otroligt fin sparris hemma idag så det blev lite sommarmat. Jag brukar variera lite mellan ett recept jag hittat på DN och ett som jag har från Jamie Olivers kokbok "Den nakna kockens återkomst"

Här kommer det.

2-3 portioner
1 bunt grön sparris
ca ½ liter buljong (höns eller grönsak)
drygt 1 msk olivolja
2 charlottenlökar, finhackade
1 vitläksklyfta, finhackad
150 g avorioris
1 glas vitt vin
½ dl riven parmesanost
salt och svartpeppar

1. Skär av ca 1 cm av foten på sparrisen och skiva den tunt nästan ända upp till knoppen.
2. Dela knopparna på längden. Koka upp lättsaltat vatten. Häll i sparrisen i det kokande vattnet och låt koka 1 minut. Häll av vattnet och låt sedan sparrisen vila i kallt vatten.
3. Hetta upp oljan i en kastrull och stek lök och vitlök mjuka utan att de tar färg.
4. Häll i riset och rör runt så att alla risgrynen blandas med oljan.
5. Häll på vitt vin och lika mycket av buljongen. Rör sakta med en sked på medelvärme tills dess att buljongen kokat in i riset. Fyll på med en till skopa och rör om tills även den har kokat in. Upprepa tills all buljong har kokat in.
6. Blanda ner parmesanost och rör om. Smaka av med salt och peppar.
7. Blanda till sist ner sparrisen och lite olivolja.

Om man utesluter sparrisen har man ett grundrecept för risotto och kan blanda med lite vad man vill.

Bilden är ju då inte just sparrisrisotto, hann inte ta bild innan vi
ätit upp den. Bilden är från ett annat sparristillfälle.

Januari

Kallt ute. Vackert ute. Småkallt inne. Tycker inte om när det blir kallare än -12 ute, då kryper kylan in. Vi behöver tydligen dona lite med det innan nästa vinter...

Det är tur att det är mysigt med värmeljus, tofflor och varma tröjor ;)

Renovera Mera

Bilden är tagen precis efter att vi tog bort nålfiltsmattan
för snart 100 år sen...

Vi har tagit några månaders uppehåll när det gäller renovering och har inte gjort någonting alls sedan í somras. Johan började dra nätverkssladdar kors och tvärs igenom hela huset i höstas, men vi tog en paus även från det och bestämde att allt fick vara tills vi kände oss redo att börja igen. Det var inget roligt att fixa hemma, och när det roliga försvinner tror jag att man ska pausa annars blir det bara fullt med tjafs och det blir inte bra.

Men så förra veckan började Johan dona med alla sladdar här hemma och igår blev allt klart. Nu är vi så nördiga att vi har nätverksuttag i nästan alla rum i huset och alla sladdar är dragna snyggt och prydligt inne i kabelgömmor och på diverse andra ställen. Även jag har börjat få tillbaka inspirationen och glädjen i att fixa vidare på huset och tog tag i trappan igen så nu grundmålar vi för fullt och kommer att kunna börja måla med "den riktiga" målarfärgen snart :)

Vårlängtan

Idag har jag ätit årets första semla. Jag brukar äta 1 per år men har en liiten känsla av att det kanske blir 2 eller 3 i år. Den vi åt idag inhandlades på ica och jag vet ju att konditorisemlorna är mycket godare, så jag kommer nog att köpa en sådan om några veckor eller så.

Passade även på att köpa lite nya tulpaner, ska dock inte ställa de på samma ställe som de förra, dvs mitt i luftvärmepumpsutblåsluften. Man skulle kunna säga att de tulpanerna blommade ut lite väl fort...

Jag blir lycklig av tulpaner, de ger längtan och löften om våren trots att det var -22 grader igår.

Midvinter

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma... Viktor Rydberg skrev ju om tomten och om man googlar så är midvinter runt vintersolståndet, dvs runt 21-22 december.

Jag tycker däremot att det är lite märkligt att midvinter infaller innan vintern ens har börjat. Vi är ju vana med att december inte är så snörik och att snön sen ramlar ner i januari-februari. Eller?

Hur som helst. Jag har så smått börjat planera vilka frön jag ska så och ska iväg och handla dem nu i veckan hade jag tänkt. Tomaterna väntar jag med några veckor, men chilifröerna ska sås tidigt, så de måste nog snart ner i krukor...

...vilket känns lite märkligt nu när midvinternattens köld börjar bli hård.

RAH



 

Då var det dags för det andra besöket hos onkologen och hon var precis lika fantastisk som förra gången! Vi var (såklart) i god tid men (som vanligt) hade det blivit förseningar i de tidigare besöken så min doktor var ca 25 minuter sen. Min tid var 11.30 och det brukar ju vara lunch vid den tiden och jag trodde att min doktor skulle vara smått stressad, men tvärtom. Hon var lugn och harmonisk och visade tydligt att hon hade all tid i världen för mig. Hon klämde och kände och allt är cancermässigt helt okej. Hon vill ta lite diverse prover "utifallatt" eftersom, som hon sa, i det här huset är vi petiga och vill inte missa något. Hon har dock ingen som helst misstanke på att jag skulle ha metastaser någonstans.

Det har känts lite märkligt att jag skulle komma till just Radiumhemmet, det är ju cancerhemmet ju och klingar lite... illavarslande. Nu efteråt tycker jag dock att det är lite ballt att de har allting samlat under ett och samma tak. Tänk vilken enorm expertis som finns där!

Efteråt firade jag och Johan med att åka in till stan och äta på Texas Burger i Kungshallen. Gott! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone