A New Hope

Jodå, det finns hopp om att förkylningen är över till på måndag. Jag var ute på en provtur till V-tuna city, vilket var enormt otäckt. Alla gick ju så fort... Man blir ju lite smått hjärnslö av att snörvla, kraxa och slemma. Märkte dock då att jag behöver några dagar till och det är väl ett utmärkt sätt att roa sig med en ledig helg som denna. Våra planer på att besöka svärfar med fru ikväll, att gå ner på höstmarkanden imorgon och sen att träffa vänner på söndag har lagts på is och vi kommer att roa oss med att bli friska istället.

Hittade en gammal bild på Kvarnen som brann ner 2008...

Sjuk

 

Så kom då höstförkylningen, vilket ju kanske inte är så konstigt men tanke på allt som har varit. Förhoppningsvis slipper jag mer förkylningar i höst eftersom den här är förkylningarnas förkylning. Jag har ont överallt, hostar och kraxar och känner mig allmänt otäck. Trodde Johan skulle klara sig från att bli sjuk, men så blev det inte. Igår eftermiddag kom han hem från jobbet och låter precis lika kraxig som jag. Jag kan meddela att det inte alls på något sätt är romantiskt och trevligt att vara hemma och vara sjuka tillsammans, det är snarare dubbelt så gnälligt och eländigt.

Det är ju tur att tvseriestartsveckan är här!

Vegetarisk pastasås

 Ikväll åt vi pasta med en otroligt god pastasås. Jag var helt övertygad om att jag hat bloggat om den förut, men hittar det inte så här kommer receptet igen :)

 

4 st charlottenlök
1 st chilipeppar
1 burk krossade tomater
1 krossad vitlöksklyfta
1 kruka färsk basilika
1 dl svarta ur kärnade oliver
1 stor skvätt god olivolja
1 litet glas vitt vin
salt och svartpeppar

Finhacka lök, vitlök och chili och fräs ihop det med olivoljan. Häll över vinet och låt det fräsa in. Tillsätt krossade tomater, basilikabladen och oliver. Låt puttra på mellanvärme i ca 10 minuter. Rör då och då. Smaka av med salt och peppar.

Servera med spaghetti (det blir mycket snyggt med svart spaghetti) och färkriven parmesanost.

 

Trädgårdsplanering för nästa år

Jag har så smått börjat inse att jag minsann inte alls kommer ihåg till våren vad jag nu sitter och planerar att jag vill ha i trädgården nästa år. Nu när hösten börjar komma och vi börjar ta undan sommarblommorna så smått och börjar göra höstfint går hjärnan på högvarv och det är många olika blomplaner som tydligen då behöver skrivas ner.

En sak vi hade förra året som vi inte har i år är solrosor. Jag köpte fröer, men glömde helt bort att plantera dem tills det blev försent. Jag tycker väldigt mycket om solrosor och så här års är det särskilt vackra när de står som små solar i trädgården. Fåglarna tycket också om dem förra året och satt och åt solrosfrön för fullt :)

Så nu påbörjas genast en lista för vad jag vill ha nästa år!

1 av 20

Var på mitt första Onkologbesök igår på KS. Första besöket brukar även en hudläkare som också kollar igenom hela kroppen och alla prickarna så ingen mer behöver tas bort. Hon kollade, klämde och kände men hittade ingen mer prick som behövde tas bort. Däremot ville hon ta bort en bit av en hudförändring som jag har haft i 2 år. Jag fick den sommaren för 2 år sedan  när jag åt massa värktabletter pga trasigt knä och bruten fot och mest satt i solen och läste. Vissa värktabletter och sol går inte så bra ihop och man kan då få en slags utslag av det. Både jag och min husläkare har nog trott att det bar så, men hudläkaren ville minsann utesluta Borrelia. Hon mumlade lite för sig själv men bestämde sig tydligen snabbt för att hon ville ta bort bitarna på en gång. Så hux flux säger hon "nu bedövar jag" också stack hon in en nål och började gräva runt på 2 ställen innan hon tog fram stansverktyget för att ta bort 2 bitar på ca 2 mm²  av mig. Bedövningen hann väl inte ta riktigt så som hon hade planerat, så det gjorde lite ont. Hon frågade om det gick bra eller om hon skulle lägga mer bedövning men jag svarade att det var okej och att hon kunde fortsätta.

Då kom jag att tänka på att Johan var ju med inne i rummet och ju fick se allt detta. Jag hade ju knappt hunnit med i tankarna själv innan jag var mitt uppe i allting och hade inte en tanke på att Johan kanske skulle ha väntat utanför. Jag frågade om det gick bra för honom och det gjorde det väl bara han tittade på annat. Läkaren koncentrerade sig något mer på honom än mig efter det men han höll sig på benen hela tiden. Vad säger du om det Malin? ;)

Efter det träffade vi Onkologen som verkar vara en helt fantastisk doktor! Hon var helt närvarande, lugn och pedagogisk. Hon gick igenom allting med oss och tog sig tid för våra frågor. Hon klämde på alla lymfkörtlar, lyssnade på lungorna och sa att allting var bra. Hon ville dock göra ett ultraljud över halsen eftersom det var där man hittade min portvakt, så det kommer jag att bli kallad till om några veckor.
Det var det första besöket av 12 som kommer att ske på Radiumhemmet på KS och det första besöket av totalt 20. De 2 sista åren kommer kontrollerna att ske hos min husläkare såvida det inte har tillkommit något på vägen.

Vi hade lämnat bilen hemma eftersom vi skulle vara på KS kl 9 på morgonen och inte ville sitta i bilkö, så när allt var klart köpte vi varsin stoor latte och 59:an till stan för att äta lunch. Sen gick vi upp till Östra för att ta tåget hem. Det var helt fantastiskt skönt att gå omkring mellan husen, hand i hand, i stan i solen och bara må bra!

En positiv 11 september!

Återkommer senare med mer detaljer om det!

Nostalgi

Satt och tittade igenom förra sommarens och höstens bilder och fastnade för de bilder som jag tog 2011-08-30. Johan hade körlektion och jag passade på att gå omkring på Åkerbyvägen i Täby för att kika lite hur det ser ut nu när jag inte är 10 år längre. Jag bodde där till jag var 10 år och vi flyttade till hus.

Precis utanför "min" gård fanns det några utplacerade stenar, lite som ett litet konstverk från 70-talet eller så. Där brukade jag och mina kompisar leka och såklart försöka klättra upp på den en i taget. Allt var ju tvunget att ske i bestämd ordning, man klättrade upp på den minsta först och så vidare. Den största stenen var stor och ganska svår att bestiga, så den funderade vi ut tillsammans hur vi lättast skulle kunna komma upp på. Man skulle sätta vänster fot på lilla lutningen till vänster, höger knä på den lilla utstickande delen på stenen för att kunna nå den lilla uppstickande delen till vänster ovanpå stenen och sen dra sig upp. De som var lite mindre blev dessutom påputtade bakifrån av de som stod på marken under -alla skulle ju få komma upp och se utsikten!

Jag blev ganska fnissig när jag nu i vuxen ålder stod bredvid denna stora stora sten och mindes. Stenen nådde upp till mitt lår och jag kunde nu utan problem helt enkelt sätta mig på den.

På tisdag ska jag och Johan träffa en onkolog och en hudläkare för ett första besök. De kommer sen att följa mig var 3:e månad i 5 år. Jag fick lite hicka när den ringde en sjuksköterska och presenterade sig som "Sjuksköterska på Radiumhemmet". Det är klart att jag visste att det är där jag ska följas upp, men där går man ju bara om man har cancer och det ordet har tydligen inte landat ännu.

Stenarna. Man började klättra upp på den lilla till höger i bild och tog sen den stora bakom sist.

Stora Stenen.

52 mm

Jodå, så mycket regn ramlade det ner här hemma i Vallentuna sedan i fredagsnatt. Behöver ju inte vattna rosorna någe mer i år kan man säga... Vi har som sagt haft en underbart mysig och välbehövd helg och känner oss märkligt utvilade för första gången på länge.

Skumpa, E coli & regn

Vi firar. Vi firar att jag inte hade några lokala fjärrmetastaser och vi firar att Johan har körkort. Vi kan även fira att Ulla har sprungit tjejmilen med ett jättebra resultat och att Malin kan ha mindre och mindre kläder, ja storleksmässigt alltså ;). Det bästa man kan fira med enligt mig är Bollinger, så en sådan ligger på kylning bredvid lammet som ligger i marinad. Vi har tänkt göra oss lite Souvlaki, fast inte med tzaziki utan med en chevresås istället.

Livet här ute i skärgården är riktigt bra, lite väl blött kanske bara... Jag antar att det har regnat lika mycket hemma som det har gjort här ute och det ska bli ganska intressant att tömma regnmätaren imorgon när vi kommer hem. Jag tömde ut 20 mm som hade kommit under natten och förmiddagen innan vi åkte igår...

Det som är något besvärligt är att man har hittat E coli i brunnen, vilket har gjort de här dagarna lite mer intressanta. Jag är ju i och för sig van med att inte ha rinnande vatten i mammas sommarstuga, så jag är van med tänket, men en del av bekvämligheten med att vara här är ju rinnande vatten i kran.
Vi skaffade oss 2 st 10 litersdunkar innan vi åkte hit och fyllde dem med hemmavatten, sen har vi ju Östersjön utanför husknuten, så vatten finns ju. Dessutom faller det ju ner en hel del uppifrån, så vi ställde ut diverse baljor och har regnvatten att tvätta händerna med. Man kan ju koka brunnsvattnet och sedan använda det, men med min mage hade det väl inte hjälpt och någon E coliorsakad magsjuka är ingenting jag planerar att ha. Plä.

Nu är det dags att tända öppna spisen och börja fira :)

Bilden är tagen av Johan för 3 år sedan en tidig gryning här ute...