Den här bilden är tagen den 26 juni i år, det vill säga 2 dagar innan jag fick reda på min diagnos. Jag skulle vilja kalla den "Lycka" eftersom jag minns känslan av lycka att sitta helt ensam (förutom Johan...) på en träbrygga och fota utsikten. Vi åkte till Sigtuna den dagen och gick omkring i duggregnet, vilket var riktigt skönt eftersom det inte alls var många fler än vi där :) Vi tog en massa bra bilder, åt jättegod mat, shoppade lite roliga saker till hemmet och bara myste.
Resten av sommaren har nog varit den värsta sommaren hittills i mitt liv. Vädret har i och för sig varit bra för mig eftersom jag numera då inte får/bör ligga och sola. I övrigt har den varit full av rädsla, ångest, gråt och hopplöshet. Vi har gjort fantastiskt roliga saker också, det gäller att inte glömma dem, men det har nästan hela tiden funnits en stänk sorg med hela tiden.
Jag tror verkligen att allt har gått bra och att de har fått bort alla cancerceller och att det aldrig mer kommer att komma tillbaka, men jag vet ju inte säkert. Tanken "tänk om inte" finns där mellan varven. Allt det här har ju bara börjat och jag har inte ens träffat "min" Melanomssk ännu och fått besked på hur operationen gick för 3 veckor sedan. Vi ska träffa henne den 27 augusti och kommer då att få fler svar. Hoppas jag. Vi inom sjukvården är tydligen riktigt värdelösa på att ge information har jag fått lära mig. Det är nyttigt att vara patient ibland.
Jag har hittat en så bra mening i en annan blogg som jag tänker upprepa igen.
Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv.
Jag har alltid varit dålig på att leva i nu:et, jag har alltid planerat framåt och hela tiden mentalt varit någon annanstans är just här och nu vilket ju gör att man missar att uppskatta det man upplever. Det har jag slutat med nu i sommar. Jag försöker verkligen att vara här och nu och njuta av varje dag. Efter operationen har jag ju inte riktigt kommit något vart, men jag har fått lära mig att uppskatta att sitta i skuggan och läsa en bok, att bläddra i en tidning eller att bara sitta och njuta av trädgården. Nu när jag börjar bli mer rörlig kommer jag att kunna njuta av varje dag på ett annorlunda sätt och det ser jag fram emot. Jag längtar efter att kunna ta långa promenader igen, jag längtar efter att komma igång att träna igen (får börja lyfta vilken vecka som helst nu), jag längtar efter att kunna jobba i trädgården igen och jag längtar efter att köra bil igen! Opärret sitter ju högst uppe vid första ryggkotan och det är helt klart inget bra ställe att ta bort 2 cm² eftersom man då inte kan röra armar eller huvud som man är van med utan att det stramar. Jag har behövt hjälp med precis allt och är otroligt tacksam för att jag har en så underbar make (han är bäst!), en så otroligt hjälpsam mamma och så fantastiska grannar som uppmuntrar och erbjuder hjälp. Jag är även enormt tacksam för alla goa vänner och bekanta runtomkring som finns där och bryr sig om. Tack! ♥
Det blev ett långt inlägg det här. Ska avsluta med mitt eget lilla sommarmantra.
Jag vill, jag kan, jag ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar