Semester!

Nu ska vi äntligen ha semester! I nästan 3 dagar ska vi bara vara, gå promenader, pyssla, sitta vid öppna spisen, äta gott, dricka gott, läsa, lösa och förhoppningsvis inte bli allt för blöta av allt regn som ramlar ner. Sommaren har ju som sagt varit den värsta hittills och ingen av oss har känt oss ut vilade efter vår semester. Jag "fick" ju 4 veckors sjukskrivning och vilade rent fysiskt då, men det är inte förrän nu efter i måndags och igår som vi känner att vi kan slappna av lite både fysiskt och psykiskt. Så nu ska vi försöka göra de här 3 dagarna till en 3 veckors semester har vi tänkt, så vi åker ut till tystnaden, lugnet och Yxlan.

Det som hände igår är att Johan klarade teorin och har nu ett körkort. Grattis älskling! ♥

Kontaktmelanomsjuksköterska

Har träffat Melanomsyster idag. På hennes namnskylt stod det Kontaktsjuksköterska, men läkarna som jag har träffat tidigare kallade henne för Melanomsyster. Hon berättade att man inte hittade några fler tumörceller i den bit hud man opererade bort och att allt var borta. Det man däremot hade hittat inbäddat i huden var en bit suturtråd. Se där ja. Den helt nyexade hyrsystern på vårdcentralen fick minsann inte alls bort all suturtråd. Vad var det jag sa! Det var min överkänslighet mot tejpen som gjorde att det blev infekterat, men det var ju den "främmande kroppen" som gjorde att såret aldrig läkte helt.

Nu kommer jag att bli kallad till onkologen inom 3 veckor för ett första besök, sen kommer jag att gå på kontroller var 3:e månad i 3 år, sedan tar öppenvården (antagligen husläkaren, glömde fråga) över kontrollerna i 2 år till och om jag inte får några återfall friskförklaras jag om 5 år. Bestämde mig för att 28 juni 2017 är ett bra datum.

Första besöket på onkologen kommer att ske tillsammans både med en onkolog och en hudläkare så att jag blir riktigt igenomkollad från topp till tå. Jag har för mig att någon har sagt att jag kommer att få rita in alla mina leverfläckar på en "kroppsritning"  så att man vet vilka som finns från början och hur de ser ut. Det kommer ju att ta en stund, många prickar är det...

Hon berättade också att det gäller att ha en hel säck med sunt förnuft med i bilden när det gäller att sola. Självklart ska jag inte behöva gömma mig i skuggan under en filt, men jag bör heller inte sola mitt på dagen mitt på sommaren. Den bästa solskyddsfaktorn är kläder och en bomullsskjorta är ett utmärkt sätt att skydda sig från de skadliga strålarna. Under vinterhalvåret behöver jag inte ha mer än spf 15 i mina hudkrämer, ska jag ut på vintrig solpromenad bör jag ha mer, men "varjedagkrämen" behöver inte ha mer.

Det känns bra, jag mår bra. Jag tar de här veckorna till ett andningshål innan vi tittar igenom resten av kroppen. Jag vill tro att dumcellerna inte har metastaterat sig till någon annan del av min kropp. Jag tror att jag blir friskförklarad om 5 år. Jag ska bli det.

Nu ska vi fira lite lätt med att grilla hängmörad ryggbiff :)

Back to work

Så var det då dags att börja jobba igen. Förutom de 4 dagar jag jobbade i juli har jag inte jobbat sedan i mitten av juni så man skulle kunna säga att jag har varit ledig i typ 10 veckor. Som ett sommarlov, fast inte alls så vilsamt som man hade önskat. Det känns lite trist att vara jättetrött den dagen man börjar jobba igen men det är bara att acceptera. Börjar dessutom med mjukstart och jobbar bara 2 dagar den här veckan... :)

Ser nu fram emot en underbar höst men en varm och skön september, brittsommar i oktober och tid att njuta av allt det vackra.



Utsikt från båten från Salsjöqvarn

Getingfällan

Jag är allergisk mot getingar och vill av förklarliga skäl inte ha dem i min närhet över huvud taget. När vi bodde i Aspudden var getingar inget problem eftersom vi nästan aldrig hade någon på vår balkong, men här ute på landet finns de ju överallt. Johan brukar få vistp ner ett antal påbörjade getingbon lite här och var under våren, men de hittar ju ställen överallt att bygga bo på. Nu var det som tur är inget getingår i år som det var förra och förrförra året, men det är tillräckligt många getingar för att jag ska känna mig bekväm.

Så tidigare i somras kommer snälla mamma över med en getingfälla. Den är gjord av Sagaform och hur söt som helst :) Jag googlade på lite recept och prövade mig sedan fram till vilket som fungerade bäst.
Det som hade det bästa resultatet är det som följer nedan.

Nästan halva fällan med vanlig "köpe"blandsaft -absolut inte osötad ;)
En bra skvätt vitvinsvinäger
Någon droppe Yes diskmedel

Även om jag inte tycker om den vill jag ju inte att de ska plågas, så diskmedlet är till för att häva ytspänningen och vinägern för att de ska drogas snabbt om jag har förstått det rätt.

Sommaren som försvann

Den här bilden är tagen den 26 juni i år, det vill säga 2 dagar innan jag fick reda på min diagnos. Jag skulle vilja kalla den "Lycka" eftersom jag minns känslan av lycka att sitta helt ensam (förutom Johan...) på en träbrygga och fota utsikten. Vi åkte till Sigtuna den dagen och gick omkring i duggregnet, vilket var riktigt skönt eftersom det inte alls var många fler än vi där :) Vi tog en massa bra bilder, åt jättegod mat, shoppade lite roliga saker till hemmet och bara myste.

Resten av sommaren har nog varit den värsta sommaren hittills i mitt liv. Vädret har i och för sig varit bra för mig eftersom jag numera då inte får/bör ligga och sola. I övrigt har den varit full av rädsla, ångest, gråt och hopplöshet. Vi har gjort fantastiskt roliga saker också, det gäller att inte glömma dem, men det har nästan hela tiden funnits en stänk sorg med hela tiden.

Jag tror verkligen att allt har gått bra och att de har fått bort alla cancerceller och att det aldrig mer kommer att komma tillbaka, men jag vet ju inte säkert. Tanken "tänk om inte" finns där mellan varven. Allt det här har ju bara börjat och jag har inte ens träffat "min" Melanomssk ännu och fått besked på hur operationen gick för 3 veckor sedan. Vi ska träffa henne den 27 augusti och kommer då att få fler svar. Hoppas jag. Vi inom sjukvården är tydligen riktigt värdelösa på att ge information har jag fått lära mig. Det är nyttigt att vara patient ibland.

Jag har hittat en så bra mening i en annan blogg som jag tänker upprepa igen.
Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv.
Jag har alltid varit dålig på att leva i nu:et, jag har alltid planerat framåt och hela tiden mentalt varit någon annanstans är just här och nu vilket ju gör att man missar att uppskatta det man upplever. Det har jag slutat med nu i sommar. Jag försöker verkligen att vara här och nu och njuta av varje dag. Efter operationen har jag ju inte riktigt kommit något vart, men jag har fått lära mig att uppskatta att sitta i skuggan och läsa en bok, att bläddra i en tidning eller att bara sitta och njuta av trädgården. Nu när jag börjar bli mer rörlig kommer jag att kunna njuta av varje dag på ett annorlunda sätt och det ser jag fram emot. Jag längtar efter att kunna ta långa promenader igen, jag längtar efter att komma igång att träna igen (får börja lyfta vilken vecka som helst nu), jag längtar efter att kunna jobba i trädgården igen och jag längtar efter att köra bil igen! Opärret sitter ju högst uppe vid första ryggkotan och det är helt klart inget bra ställe att ta bort 2 cm² eftersom man då inte kan röra armar eller huvud som man är van med utan att det stramar. Jag har behövt hjälp med precis allt och är otroligt tacksam för att jag har en så underbar make (han är bäst!), en så otroligt hjälpsam mamma och så fantastiska grannar som uppmuntrar och erbjuder hjälp. Jag är även enormt tacksam för alla goa vänner och bekanta runtomkring som finns där och bryr sig om. Tack! ♥

Det blev ett långt inlägg det här. Ska avsluta med mitt eget lilla sommarmantra.

Jag vill, jag kan, jag ska.

Flikar och shopping

Har just upptäckt att man kan göra flikar här i bloggen och roar mig med det för fullt :)

Har även lite smått börjat uppdatera min garderob, inte alls för att jag minskar i vikt på något sätt eftersom jag inte alls har kunnat röra mig särskilt mycket de senaste 2 veckorna, utan för att det helt enkelt är dags att byta ut lite kläder. Jag beställde ju saker fråm HM på nätet här i förra veckan och nästan alla kläder var helt perfekta :) Det känns bra att man kan sitta här hemma och vara sjuklig och ändå kunna göra av med pengar på lite shopping. Mamma skjutsade mig dessutom till Täby C häromdagen. Dels var jag tvungen att införskaffa lite nya hårsnoddar och sen passade jag på att göra av med lite mer pengar på Change. Kan dock meddela att det här med att prova inte alls är skönt trots mycket hjälp. Straffades genast med att ha mer ont resten av dagen...

Det jag skulle behöva skaffa nu är byxor, men jag tänkte att de kilona jag har ökat nu de senaste veckorna skulle få försvinna först. Jag bör ju kunna börja promenera längre promenader ganska snart och då försvinner nog kilona igen :) Planen är att ha minskat i alla fall till samma vikt jag hade i maj nu lagom till hösten kommer.

Som en fjäril på en sommaräng

Den låten spelade jag nog sönder och samman vill jag minnas. Den var med på Carolas "Steg för steg"-skiva, året var 1984 och förmodligen sommar eftersom jag får lite sommarkänslor när jag hör den, men det kan ju kanske bero på texten...? Har nynnat på den låten ett tag nu och tänkte att den kanske skulle försvinna om jag lyssnade på den. Försökte lägga upp länken men lyckades inte alls någe bra med att både ha länk till låt och en bild på samma gång.




Det har börjat dyka upp fjärilar igen i vår trädgård och jag försöker vara framme med kameran. Nu är jag ju dock inte helt snabb ännu och kameran är fortfarande lite för tung att bara slita upp eftersom det då stramar ganska bra i ärret men snart så är jag tebax och kan ta lika bra bilder som älskade Johan kan. Dvs, det är han som har tagit även den här bilden som jag tänker ta åt mig äran lite av eftersom det var min ide att fota den fina fjärilen.

Underbara trädgård

Min oas (okej, vår oas) är så vacker och rofylld. Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så trädgårdsintresserad som jag har blivit. När jag hade kolonilotten förut var det väl mest mamma som skötte den och självklart har mamma nu varit med och hjälpt till mycket i utformningen av trädgården, men det mesta har jag nog bestämt själv.

Jag älskar morgnarna när vi sitter ute på altanen och äter frukost. Det enda som hörs är vindens sus och fåglarna och grannar som vaknar till. Det verkar som om det är bara vi som äter frukost ute, vilket jag tycker är märkligt eftersom det smakar så mycket godare ute på altanen!

Jag älskar att äta middag utomhus under infravärmen (som ju tyvärr behövs nu i sommar) och myggljusen, att sitta kvar efter maten och prata.

Jag älskar också att sitta under det nya soltaket och läsa, prata, lösa eller bara vara.

Jag älskar att pyssla med alla växter och planera lite för hur man kan förändra/förbättra framöver. Jag roade mig med att skriva en lista på alla våra växter igår och tänker nog dela med mig av den listan om någon dag eller så, tänker kanske även skriva ner lite planer på framtida projekt. :)

Solkrämsreklam

Måste få göra lite reklam igen. Jag fick tips av en go kollega om att jag ska använda Decléors solskyddsfaktor med spf 50 till både ansikte och kropp och det har jag gjort nu i 5 veckor. Till en början var det inte alls kul eftersom spf 50 per automatik betyder att krämen är otroligt tjock och kladdig, men nu börjar jag så smått vänja mig vid det feta. jag saknar det nästan de dagar då det har varit mulet och regnigt och jag är inomhus och använder min vanliga Biothermkräm.

Den går inte riktigt in i huden, men jag fick lära mig att den inte ska det helt heller eftersom solens strålar liksom ska reflektera bort sig från huden.

Jag tror inte att jag kommer att använda just den året runt, tycker inte att jag ska behöva spf 50 när det inte är sommar och sol, kan nog då nöja mig med 20 och uppåt tror jag (det finns ingen som riktigt kan ge svar på den frågan...). Har börjat titta runt lite och återkommer när jag har hittat något jag är nöjd med.

Att göra absolut ingenting

Man kan tycka att det är lätt att göra absolut ingenting. Det är fel. Det är väldigt svårt och ganska tråkigt. Fast just idag har det väl kanske varit ganska skönt, sover ju sådär bra om nätterna eftersom jag då har ont, så idag har jag sovit middag en rejäl stund. Tänk att man sover så bra i soffan under en filt :)

Jag läser också, vilket jag inte har gjort på länge och märker nu att jag har saknat. Jag kan nu längta efter att sätta mig bekvämt och sitta och bara läsa en stund under partytältet ute på altanen. På mitt sjukintyg står det att jag ska "vila ute" och ja det är precis det jag gör.

Det besvärliga är att inte kunna göra alla dessa småsaker som man gör annars när man "inte gör någonting". Som att gå en promenad, gräva lite i landen, flytta om lite i skåp och lådor, fixa/organisera lite i klädkammaren, klippa gräset, ta bilen och åka och handla lite osv.

Just nu saknar jag att göra allt det där, men tänk så mycket mer jag kommer att uppskatta det sen om några veckor när jag är o-trasig igen :)

fortsättning

Jomen då var jag ju då på återbesök på KS för såromläggning. Den ssk jag träffade var inte alls så bekymrad över att det hade spruckit några intracutana suturer, se skulle ju ändå försvinna och allt ser bra ut, dvs det har inte gått sönder någonting på utsidan bara på insidan... Hmm... Hon föreslog även att jag skulle ta det mer lugnt än tidigare. Men, sa jag, jag gör ju ingenting nu hur ska jag kunna ta det lugnare? (jag skulle ju som sagt bara sätta mig tillrätta. Ju.) Hon sa att nu får jag göra absolut ingenting.

Ja det är ju lätt.

Var även förbi jobbet och lämnade in det första sjukintyget som sträcker sig till och med tisdag, hon skulle prata med dagjourläkaren senare under dagen idag om att förlänga sjukintyget eftersom hon helt och fullt höll med om att eftersom jag inte ens kan klä mig helt själv just nu är det kanske lite hoppfullt att tro att jag ska kunna jobba med patienter nästa vecka. Han skulle skicka det per post under dagen idag, hade dock inte tid att träffa mig idag eftersom han hade blivit kallad till op. (okejdå, det var väl viktigare)

Det var jätteroligt att göra en utflykt, men även jobbigt. Jag har fått väldans ont efter idag och kände direkt att det var "för mycket". Snittet sitter ju så pass högt upp att jag rör det även om jag bara tänker på att använda armarna.

Nåväl. Nu kan det bara bli bättre. Nästa återbesök är 27/8 och då får vi svar på om all tumörvävnad är borta och om de hittade några metastaser i det. Vilket de så klart inte kommer att göra!