Väl framme blev jag direkt skickad ner till röntgen för att få radioaktiva isotoper injicerade i området runt ärret efter leverfläcken. Detta för att man sedan skulle kunna göra en scint för att leta reda på "portvakten", en sorts första lymfkörtel som skickas på analys för att leta reda på metastaser. Jag var nere på rtg strax efter 7.30 och efter ca 40 minuter då det fortfarande inte hade hänt något frågade jag försiktigt om det fanns någon tidsplan. Jag fick då reda på att min tid var 8.30 och att patienten som skulle ha varit där innan mig var försenad eftersom avdelningen hade glömt att skicka ner honom så min tid skulle bli ännu senare. Det gick tyvärr inte heller att byta plats på oss pga de olika operationerna. Så väntan på rtg blev låång. Jag hade som tur var en bok med mig.
Den portvakt man hittade satt i halsen, precis bredvid halsartären och när de sitter där uppe brukar man inte operera ut den. Detta eftersom det är ett så pass riskfyllt område att komplikationsrisken är större än resultatet. Alla läkare jag träffade igår sa dessutom att i de allra flesta fall får man bort alla maligna celler vid operation och att i mitt fall hade man ju redan fått bort allt och det här var ju bara en säkerhetsåtgärd. Det kändes bra att höra!
Eftersom man nu inte skulle ta bort portvakten behövde jag inte heller sövas, utan kunde opereras i lokalbedövning. Det var en högvinst eftersom jag sedan jag var liten har varit väldigt rädd för att sövas. Jag fick lite Propofoll att slumra lite på och mycket lokalbedövning i operationsområdet. De var väldigt bra på operation och jag kände mig väl omhändertagen! Allt tog väl ca 1½ timma och jag var ute på uppis igen vid 12.30. De ringde avdelningen efter ca 1 kvart men avdelningen kom inte och hämtade mig förrän strax före kl 14. De hade så mycket att göra eftersom de sommarstädade (!!!). Det kändes kanske sådär att sätta städning framför patientvård. Jag var ju hungrig ju!!!
Jag fick sedan åka hem vid 15 och Johan och vår enormt snälla granne Niklas kom och hämtade mig. Det var enormt skönt att komma hem även om jag fick mer och mer ont när lokalbedövningen började släppa. Snittet går rakt över kotan i en horisontell linje och i mitten av snittet har man även tagit bort 2 cm runt gamla ärret i en cirkel. Detta har de sedan dragit ihop och sytt inifrån och ut så jag kan ju säga att det spänner mycket! Det är ju såklart svullet nu fortfarande och det kommer att spänna mindre om ett par , 3 dagar men just nu är det inte skönt alls!
Det är dock väldigt skönt att det är över! Nu tar onkologen vid och jag har remitterats till prickmottagningen där de kommer att leta igenom resten av kroppen efter eventuella metastaser och titta på alla mina andra prickar.
Nu tror jag att reaktionsfasen är över och jag har kontroll över situationen och går in i bearbetningsfasen. Jag ser fram emot av resten av sommaren och tänker försöka njuta i min sjukskrivning trots att jag har ont och att det spänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar